Djävulen på Engsöslott
En svunnen Dröm - Vidöppna ögon
I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott
Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall
Sliter Tystnaden isär
I Hans Kristna själ...
...Gror Begär
Ett Spel för Två men Han är ensam här
Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ
I bitter Ensamhet önskar Greven sig
Sällskap för Tidsfördriv
Om så med Djävulen själv!
...Och se som Gudasänd, en Främling anländer
Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se...
Med Redskap i sin Hand
För varje kast, för var gång
Då tärningarna falled ljudlöst till bords
Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar
så länge spelet skrider Vidare
Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna
I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords
Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner
På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel
Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där
Forna Minnen ligger Djupt i Jord
Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna
Bort från tjänstefolks gemak
Och bort från Arvet Greven bär
Likt en pil igenom Glömskans Frukt
Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt!
Han ser på Mannen framför sig
På vars haka är det enda som syns
Händer klädda i handskar
Som för att dölja allt vad Han är
Greven vinner spel efter spel
Och när sen Gryning Nalkas
Reser sig Främlingen opp och från Hans hand
Faller Guld - Tvunnet i Länkar
Som pant för Grevens själ
Då Djävulen kom till Engsö
Igen
O Diabo em Engsöslott
Um sonho perdido - Com olhos bem abertos
Na cama do Conde - Onde o sono é só uma lembrança
E quando a hora se torna tarde e passos inquietos de corredor a corredor
O silêncio rasga tudo
Na alma cristã dele...
...Brota o desejo
Um jogo para dois, mas ele está sozinho aqui
Oh Deus, um jogo, para sua alma submissa
Na amarga solidão, o Conde deseja
Companhia para passar o tempo
Seja com o próprio Diabo!
...E veja como um enviado de Deus, um estranho chega
Escuro e com o rosto coberto, e veja...
Com ferramentas em sua mão
A cada jogada, a cada vez
Que os dados caem silenciosamente na mesa
O estranho senta em silêncio, sem uma palavra de seus lábios
Enquanto o jogo avança
O Conde treme levemente a mão ao pegar os dados
Na mão esquerda, e mais uma vez os lança na mesa
E na fria luz da lua que desce do alto
Sobre os dois que jogam em silêncio seu jogo
Um castelo na noite escura e fria perto do cemitério onde
Memórias antigas estão profundamente na terra
Mas não tão profundas a ponto de afastar as lendas
Do quarto dos empregados
E longe da herança que o Conde carrega
Como uma flecha através do fruto do esquecimento
Corta um gosto de amarga lembrança de Britta Bååt!
Ele olha para o homem à sua frente
Cujo queixo é a única coisa visível
Mãos vestidas com luvas
Como se para esconder tudo o que ele é
O Conde ganha jogo após jogo
E quando a alvorada se aproxima
O estranho se levanta e de sua mão
Cai ouro - preso em correntes
Como penhor pela alma do Conde
Quando o Diabo veio a Engsö
Novamente
Composição: Marcus H. Madigan