Svartkonst & Tusenskönor
När skymningen Faller anländer Han
För att skörda frukt jag låtit gro i Hans namn
En människa vit och blek som elfenben
På ett altare skuret ut ur stenen
Hård och kall ur Bergets kam
Som en sista Gåva till gunst för Hans famn
"Låt mig se låt mig känna Din hand i min
Med klor som skär djupt i mitt skinn"
Vad det rätt väg att ta? Nu när slutet är här
Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär
Mötet är det första i sitt slag
Och från och med morgondagen
Skall jag leva för Hans synd
Men när kåpan Han faller till marken
Ser jag kvinnan framför mig
Jag låtit dräpa så grymt...
...Hon ser på mig och ler
Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med
Hänger ännu från Hennes hår
Och axlar ner på Hennes bara ben
Hon ser på mig och öppnar sen
Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin
Av alla synder jag begått
Var aldrig någon lika grym som den här
För sent förstår jag att jag själv
nu fallit offer för min Tro
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå
Den svartkonst jag sår
Feitiçaria e Margaridas
Quando a penumbra chega, ele vem
Para colher os frutos que deixei crescer em seu nome
Um ser humano branco e pálido como marfim
Em um altar esculpido na pedra
Duro e frio da crista da montanha
Como um último presente para a sua acolhida
"Deixe-me ver, deixe-me sentir sua mão na minha
Com garras que cortam fundo na minha pele"
É o caminho certo a seguir? Agora que o fim chegou
De repente hesito - Quando sou rasgado em pedaços
O encontro é o primeiro de seu tipo
E a partir de amanhã
Vou viver por seu pecado
Mas quando a capa cai ao chão
Vejo a mulher à minha frente
Que deixei matar tão cruelmente...
...Ela olha para mim e sorri
A fauna que vesti seu corpo nu
Ainda pende de seu cabelo
E dos ombros até suas pernas nuas
Ela olha para mim e então abre
A boca como um predador sedento pelo Vinho da Vida
De todos os pecados que cometi
Nunca houve nenhum tão cruel quanto este
Tarde demais percebo que eu mesmo
Agora caí vítima da minha Fé
Eu pensei que tinha - Eu pensei que entendia
A feitiçaria que semeei
Composição: Marcus H. Madigan