Höstdepressioner
Utanför blåser vinden bort de gula
Löven
Medan jag ligger på min smutsiga
Madrass
I ett övergivet och fallfärdigt hus
Där fönsterna är krossade
Och jag fryser så
Om de kalla nätterna, när jag inget
Täcke har
Och jag fryser så
Om de kalla nätterna, när jag inget
Täcke har
För att släcka törsten vänder jag mig
Till de ljusbruna pålarna i asfalten
Och min mage är tom sedan flera
Dagar tillbaka
Jag är den frusna vålnaden i trasiga
Frostiga kläder
Som vandrar obemärkt likt en skugga
Genom den isblå stämningen
I staden utan ljus
Skjut mig i underarmen med heroin
Eller satt en kula i mitt huvud
Och ge mig en snabb flykt härifrån
Depressão de Outono
Lá fora, o vento leva as folhas amarelas
As folhas
Enquanto estou deitado na minha cama imunda
Em uma casa abandonada e em ruínas
Onde as janelas estão quebradas
E a chuva cai
E eu sinto tanto frio
Nas noites geladas, quando não tenho
Nenhum cobertor
E eu sinto tanto frio
Nas noites geladas, quando não tenho
Nenhum cobertor
Para saciar a sede, volto-me
Para os postes castanhos claros no asfalto
E o meu estômago está vazio há vários
Dias
Eu sou o fantasma congelado em roupas rasgadas
E geladas
Que vagueia despercebido como uma sombra
Pela atmosfera azul-gelada
Da cidade sem luz
Dê-me uma injeção de heroína no antebraço
Ou uma bala na minha cabeça
E me dê uma fuga rápida daqui