Möte I Monsunen
Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.
Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.
Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.
Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.
Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.
-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.
-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.
-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får.
-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.
-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?
-Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.
-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandpbrygga den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!
-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.
-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
och drev in till Camarin på Malabar.
-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska segla nu och sätta kurs igen!
Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!
Men jag räkna' alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.
Encontro na Monção
Nós encontramos um navio na monção refrescante
onde navegávamos rumo ao Mar Vermelho,
um veleiro imenso, seu nome era Taifun,
que agora navega da Índia Oriental até o Cabo da Boa Esperança.
Nosso capitão deu a ordem para içarmos a bandeira
e nós içamos a amarela e a azul,
e no mesmo instante soprou do mastro do navio
a bandeira branca da Finlândia com a cruz azul.
Ficamos bem próximos e paramos a máquina
para trocar mensagens e levar recados pra casa,
e então ela prometeu que iria com o vento
vindo pela bombordo, e nós remamos até eles.
Recebemos de volta da popa e escadas no meio do navio
e nosso segundo oficial subiu a bordo,
mas na voz estava um marinheiro sueco que agora reencontro
Fritiof Andersson, meu velho amigo de infância.
Sim, a gente se encontra às vezes em monções e passagens
quando navega-se mais pelo calor, como fizemos,
e eu fiquei bem surpreso, mas ainda mais feliz,
quando vi meu amigo neste lugar.
-Eu fiquei preso na China, fui assaltado em Xangai,
e eu estive com piratas em cativeiro,
mas eu me casei com a filha do assassino Fu Wai,
disse Fritiof, é horrível, mas é verdade.
-Com a ajuda do chinês, cheguei a Cingapura
sem passaporte e sem grana, estou numa praça
quando um homem com galões de ouro de repente se aproxima,
o cônsul da Suécia, capitão Fredrik Adelborg.
-Bom dia, Fritiof Andersson, diz Adelborg,
que diabo você está fazendo em Cingapura?
-Venho do Rio Amarelo e quero ir para Gotemburgo,
é melhor que eu consiga um barco de volta.
-Eu fui vestido de branco, peguei emprestado dez libras,
fui dado um passaporte com o brasão e retrato do Rei,
a cônsul ofereceu chá e conversou um pouco,
e ela era a mulher mais linda que eu já tinha visto.
-Sim, então peguei um navio a vapor e embarquei no convés
e em Sião pegamos carga de animais selvagens,
tigres, leões, elefantes, que venderam para Hagenbeck,
que você conheceu em Hamburgo, não é?
-Mas essa viagem foi a pior de todas, é verdade,
sul de Ceilão, entramos em um ciclone,
saiu da jaula um leão, pulou em um elefante,
o rugido se misturou com a tempestade e o barulho das ondas.
-Logo as portas estavam quebradas e muitos animais saíram,
os nossos comandos foram ao mar,
o elefante quebrou os mastros e jogou um touro
no mar, garoto, acredite nas minhas palavras!
-Sim, o representante de Hagenbeck foi atrás do leão,
um gorila desceu na nossa máquina.
Para imitar o maquinista, ela começou a ir e voltar e parar,
até que eu a atirei com a carabina do capitão.
-Era a própria Nêmesis das selvas, meu amigo.
Logo só restamos eu e o elefante.
Quando o ciclone passou, tivemos uma monção sudoeste novamente
e fomos levados para Camarim, em Malabar.
-Mas agora eu digo adeus, pois seu oficial está saindo do barco.
-Sim, mas Fritiof, e o elefante, quem ficou com ele?
-Quando nos encontrarmos da próxima vez, eu responderei suas palavras,
vamos navegar agora e traçar nosso rumo novamente!
E eles se prepararam para partir e começaram sua jornada
e de volta para nosso barco remamos
e lá estava ela na monção e eu ouvi sua canção:
-Retornando pra casa, retornando pra casa, pelo mar!
Mas eu contei todas as velas e contei de novo
desde a vela de proa até a mesana.
Eram ao todo vinte e duas velas brancas que estavam lá
na brilhante e azul oceano.