Fritiof I Arkadien
På Colla Bellas höjd, där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas, en äng, som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och Provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder;
långt ner i dalen ligger närmsta gård.
Där kom jag glad och naken mittpå dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag, jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.
Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll,
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren,
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka,
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.
Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill
men innan jag hann tänka rätt på saken
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng : Oh, happy days are here again!
Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen!
Jag tappa mina fikonlöv i svängen,
och flickorna försvann bland skogens trän.
På aftonen när jag kom ned till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mej genast käckt i handen
och sa : I'm leaving on an early train.
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng : Oh, happy days are here again!
Jag är från San Fransisco, sa den sköna,
och därför klättrar jag så bra i berg! -
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor -
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi ha ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!
Fritiof em Arkadien
Na altura de Colla Bella, onde a cabra salta
E as pinheirais esparsos sombreiam a giesta e a areia
Lá existe um oásis verde, um campo que desce
Em direção a um vale ventoso e uma praia com palmeiras.
Lá se vê a Córsega em dia claro
E a borda azul das montanhas da Provença.
Lá exala o perfume de madressilva e sabugueiro,
Lá posso andar à vontade, sem roupa;
Lá embaixo no vale fica a fazenda mais próxima.
Lá cheguei feliz e nu, no meio do dia,
Um peregrino da distante Gotemburgo.
Eu usava uma coroa de folhas de figo na cintura
E tinha queijo, pão e vinho caseiro numa cesta.
Era um dia maravilhoso, tive sorte
De ouvir a doce voz da rouxinol.
Senti-me como um pássaro solto da jaula,
Estava voltando à natureza,
Queria descansar no seio da terra.
Sim, lá estavam as cabras e lá estavam as ovelhas
Como nuvens brancas na clorofila do campo,
E o rouxinol cantava nos espinheiros,
E eu mesmo era parte da minha idílica cena.
Fiz de folhas de figo uma bandeja,
E coloquei minha comida, tirei meu vinho.
Sentei-me na grama para beber.
Então, de repente, vi uma garota nua,
Que vinha em minha direção com um sorriso alegre.
Nunca vi nada igual!
Ela veio e se colocou bem ao meu lado
Mas antes que eu pudesse pensar direito,
De repente vi mais duas garotas.
Elas riam e dançavam no campo
E cantavam: Oh, dias felizes estão aqui de novo!
Então elas me pegaram e gritaram: Levanta da cama!
Eu deixei minhas folhas de figo caírem na dança,
E as garotas desapareceram entre as árvores da floresta.
À noite, quando desci para a cidade,
Encontrei novamente as três, todas juntas
Em vestidos brancos no passeio,
As três graciosas mais lindas que se pode ver.
Uma delas logo me pegou pela mão
E disse: Estou indo embora em um trem cedo.
Lá fomos nós sob as palmeiras na praia
E conversamos e desenhamos na areia
E cantamos: Oh, dias felizes estão aqui de novo!
Sou de São Francisco, disse a bela,
E por isso escalo tão bem as montanhas! -
Eu danço nua no verde,
Amo tanto a forma e a cor da natureza!
Sim, na América temos hábitos saudáveis -
Aqui na Europa as pessoas são mais mundanas!
Mas, querida, temos as mesmas raízes!
Oh, nunca vamos seguir caminhos separados!