395px

Oh, Silêncio Solitário

Falconer

O, Tysta Ensamhet

O tysta ensamhet,
Var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
Skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
Mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
Som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg
Som jorden månde bära
Att man skall mista bort
Sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
Som solen övergår
Att man skall älska den
Man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
En dygd som ensamt blänker,
En mun som talar ett
Med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
Är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
Som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
Där tändes upp en låga
Där tändes upp en eld
Som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
Vet jag alls ingen rå´,
Jag sörjer till min död
Om jag dig ej kan få

Oh, Silêncio Solitário

Oh, silêncio solitário,
Onde vou encontrar prazer?
Entre a dor que ninguém vê,
Meus dias vão desaparecer.
Um fardo pesado como pedra
Me encontra a cada passo.
Entre mil, quase nenhum,
Que entenda o amor de fato.

É a mais pesada dor
Que a terra pode suportar
Perder quem se ama tanto,
É difícil de aguentar.
É a mais pesada dor
Que o sol pode superar
Amar quem nunca se tem,
É um fardo a carregar.

Uma alma pura e nobre,
Uma virtude que brilha só,
Uma boca que fala um
Com tudo que o coração dá.
Acredito que um amigo assim
É mais que um tesouro raro.
Onde vou encontrar alguém
Que tenha essas virtudes, claro?

Entre você e eu
Acendeu-se uma chama
Acendeu-se um fogo
Que é uma dor que não se apaga.
Como vou apagar isso?
Não sei de jeito nenhum,
Vou sofrer até a morte
Se não puder ter você.

Composição: Olof von Dalin / Jörgen Elofsson