Bergakungen
Där stod han så resligt den bergakung från norr
med ett trånande sinn
En ungmö från bygden han snärjde till sin borg
med sin trolldom
Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår
så fager och skön som en älva
Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram
i lönndom hon möter sin kära
Hon faller i dvala med ögonen av sten
i hans kyliga famn
Hans galdrar är starka, i tusende år
är hon fjättrad
Om afton hon klär sig med gyllene behag
ty hon fägnar sin kung
I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud
med sin bergakung
O Rei das Montanhas
Lá estava ele, imponente, o rei das montanhas do norte
com um desejo profundo
Uma moça da região ele prendeu em seu castelo
com sua magia
E a donzela cavalga com o vento em seus cabelos
tão bela e linda como uma fada
Estrelas brilham no caminho que ela deve seguir
em segredo ela encontra seu amado
Ela cai em sono profundo com olhos de pedra
em seus braços frios
Seus feitiços são poderosos, por mil anos
ela está aprisionada
À noite, ela se veste com encantos dourados
pois ela alegra seu rei
Na câmara mais escura, ela pretende ser noiva
com seu rei das montanhas