Solsagan
Hon stod vid foten av en häll så mörk
Målad kalkad och kall
Hon drog ett streck
Med en ryckande arm
Över himmelens rand
Ner till hetaste djup
Hon stod på isens blåaste vidd
Målad kalkad och kall
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg
Solsagan!
Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippans djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld
Solsagan!
Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippors djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld
Ett ljus hon blev av lågans makt
Ensam på rymdens tron
I all sin prakt
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg
Saga do Sol
Ela ficou aos pés de uma colina escura
Pintada, riscada e fria
Ela riscou uma linha
Com um braço retalhado
Acima da margem dos céus
Descendo às profundezas mais ardentes
Ela ficou às fendas mais azuis do gelo
Pintada, riscada e fria
Ela entalhou seu sinal, sua runa
Com um braço retalhado
Um anel em torno da correnteza das águas
Feras marinhas e o vapor se levantou
Saga do Sol!
Ela se ergueu sobre os céus e o espaço
Pintada, riscada e tépida
Uma chama ascendeu das profundezas rochosas
De seus quadris uma tempestade de chamas
Saga do Sol!
Ela se ergueu sobre os céus e o espaço
Pintada, riscada e tépida
Uma chama ascendeu das profundezas rochosas
De seus quadris uma tempestade de chamas
Ela se tornou luz pelo poder das labaredas
Sozinha no trono do espaço
Em toda sua glória
Ela entalhou seu sinal, sua runa
Com um braço retalhado
Um anel em torno da correnteza das águas
Feras marinhas e o vapor se levantou