Sång

Från en tid då allt var gryning. Den tid
som människobarn glömt. Som en gyttja
från urtids famn. En tid ingen kan,
En tid utan namn

I grottans djup ni legat då. När trollfolk
i vildmarken steg. Då var ni i talen fä.
Då mitt folk gick ytans väg.

En svart hemlighet i forntids skugga.
Dold i glömska nu stenen läro mej.
Om trollkungens krig mot en giftig
sugga. Ty stenen viska den ljuga ej.

Ur sanningens källa jag tar min dödssup.
Den fylla mina lungor den fylla
min trut. Ur sanningens källa,
dunkel och djup