Ylaren
Fylld av rödaste vrede och eld
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Det gråaste vargaskinn nu mig beklätt
Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylären!
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
O Uivador
Cheio da mais vermelha raiva e fogo
Minha pele agora está rachada, gasta
Tornou-se tão estranho quando a fome veio
A pele de lobo mais cinza agora me cobriu
Primeiro eu cacei, segui e cheirei
Correu descontroladamente sobre raiz e pedra
O calor da caça é tudo o que foi
Encheu meu coração, inundou minha alma
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Um pano agora coberto de sangue e lascas
Então a carne agora é mostrada ao luar
Mandíbula de lobo bebeu o rio escuro
Como enxaguado das veias, espumado
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Onde quer que uive, aquele medo semeia
Uma lagoa tão fria no escuro que encontrei
Seu resfriamento de água na língua sal
Uma lagoa tão fria no escuro que encontrei
Seu resfriamento de água na língua sal
Quando eu coro, eu acordo com fome
Junto ao lago da escuridão à beira dos mundos
Eu uivei, comi vorazmente devorei
Esconde-me no rebanho de cordeiros
Ylären!
O uivador corre, tem sede de vermelho
O uivador come espírito e carne
O uivador se esgueira por entre galhos e matagais
Onde quer que uive, aquele medo semeia
O uivador corre, tem sede de vermelho
O uivador come espírito e carne
O uivador foge entre galhos e matagais
Onde quer que uive, aquele medo semeia