395px

espoliados

Franke

Skinnad

Slut era ögon
Vi är döda inuti
Våra högsta ambitioner vilar
Bara på att bli fulla och
Att innan tankarna I huvudet
Har ruttnat bort
Få någon som vill slita
Kläderna av ens kropp

Men jag går alltid obemärkt förbi
Och uppriktigt sagt så är jag
Rätt stolt över det

För alla runt omkring oss
Har tappat stinget
Och allting du älskar
Slukar bara dina pengar

Hur skinnade vi än är så
Ska vi göra allting värre
För det ligger en viss charm I
Att aldrig slutföra en enda sak
Men det är inte någonting
Någon vill kännas vid

Så mycket har jag begripit
Så mycket har jag fattat
Att all vår avsmak måste få ett syfte snart
Och att det då inte finns någonting bättre
Än en neurotisk yxman bland
Pseudointellektuella pundhuvuden som skriver journalistik
För sådan indignation griper mig
Och grabbar, visst börjar allt kännas
Gammalt nu?

För alla runt omkring oss
Har tappat stinget
Och allting du älskat
Slukar bara dina pengar

Hur skinnade vi än är så
Ska vi göra allting värre
För det ligger en viss charm I
Vår inskränkthet
Men det är sådana obetydliga saker
Som håller oss vid liv

Nej, vi saknar förmågan att glömma
Ett ständigt malande om vad vi kunde gjort
Nej, bortkastad talang är inget annat
Än en uppvisning av karaktär och stil

Det kan jag gå I God för

espoliados

Feche seus olhos
Nós estamos mortos por dentro
Nossas mais altas ambições
Apenas para estar cheio e
Isso antes dos pensamentos na cabeça
Apodreceu
Pegue alguém que queira rasgar
As roupas do corpo

Mas eu sempre passo despercebida
E, francamente, eu sou
Certo orgulhoso disso

Para todos ao nosso redor
Perdeu a picada
E tudo que você ama
Apenas engula seu dinheiro

Não importa o quão brilhante nós somos
Devemos fazer tudo pior
Porque é um certo charme
Para nunca completar uma única coisa
Mas não é algo
Alguém quer saber

Eu entendi muito
Tanto eu fiz
Que todo nosso desgosto deve ter um propósito em breve
E que não há nada melhor então
Do que um homem machado neurótico entre
Pseudo-intelectual libra cabeças escrevendo jornalismo
Por tal indignação me agarra
E pessoal, claro, tudo começa a sentir
Velho agora?

Para todos ao nosso redor
Perdeu a picada
E tudo que você amou
Apenas engula seu dinheiro

Não importa o quão brilhante nós somos
Devemos fazer tudo pior
Porque é um certo charme
Nossas limitações
Mas estas são coisas tão insignificantes
Isso nos mantém vivos

Não, nos falta a capacidade de esquecer
Uma constante moagem sobre o que poderíamos fazer
Não, o talento desperdiçado é nada mais
Ainda uma exibição de caráter e estilo

Eu posso ir a Deus por isso

Composição: