Liv på Mars
Det är grått, det är sent och tyst
För en flicka som ingen kysst
Sen en gryning för länge sen
Ingen vet när det händer igen
Nu går hon genom stan, stannar så
Och hon köper biljett, en blå
Till det landet där drömmar väcks
Ljuset på biografen släcks
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin hjälte
Tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom staden
Tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på mars?
Och från ett glömskans kalejdoskop
Helt utan saknad och enslig gråt
Går hon sakta, så sakta hem
Till sin vardag, nio till fem
Som en skepnad bland många fler
Men blir det aldrig nånting mer
Någonting riktigt rart och snällt
Som i den dröm som gavs i kväll
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin hjälte
Tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom staden
Tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på mars?
Vida em Marte
Está cinza, é tarde e silencioso
Para uma garota que ninguém beijou
Desde uma aurora há muito tempo
Ninguém sabe quando vai acontecer de novo
Agora ela anda pela cidade, para um pouco
E compra um ingresso, um azul
Para aquele país onde os sonhos nascem
As luzes do cinema se apagam
Mas aquele filme é chato e sem graça
Como era quando ela viu da última vez
Ela sabe cada cena de cor
Vê a heroína que beija seu herói
As lágrimas que escorrem
Se congelam na última cena do filme
Um filme tão horrível
Ela anda pela cidade
Olha para o céu
A fileira de estrelas pálidas
Que brilha alto sobre casas escuras
Será que existe vida em Marte?
E de um caleidoscópio de esquecimentos
Totalmente sem saudade e choro solitário
Ela vai devagar, tão devagar para casa
Para sua rotina, das nove às cinco
Como uma sombra entre muitas outras
Mas nunca se torna nada mais
Nada realmente bonito e gentil
Como no sonho que foi dado esta noite
Mas aquele filme é chato e sem graça
Como era quando ela viu da última vez
Ela sabe cada cena de cor
Vê a heroína que beija seu herói
As lágrimas que escorrem
Se congelam na última cena do filme
Um filme tão horrível
Ela anda pela cidade
Olha para o céu
A fileira de estrelas pálidas
Que brilha alto sobre casas escuras
Será que existe vida em Marte?
Composição: David Bowie, Owe Junsjö