Hilla Lilla
Hilla Lilla sitter i kammaren sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon fäller så mången tår uppå kind
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Brådt kom bud för drottningen in
Stolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Drottningen axlade kappan blå
Så månde hon sig till stolts Hilla Lilla gå
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Nådiga Drottning I sätten er här ned
Att jag må tälja mina sorger för er
Ingen vet min sorg utan Gud
Min fader han höll mig så hederlig
Ingen vet min sorg utan Gud
En riddare dagligen tjänte mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och det var Hertig Hillebrand
Ingen vet min sorg utan Gud
Med honom så månde jag fly utav land
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Och när som vi kommo i rosende lund
Ingen vet min sorg utan Gud
Där lyste Hertig Hillebrand att vila en stund
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Han somnar en stund allt uti mitt sköt
Ingen vet min sorg utan Gud
Han sof där en sömn så ljuvlig och söt
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Hillebrand Hillebrand sov inte nu
Jag hörer min fader och mina bröder sju
Jag hade ej förr utsagt dessa ord
Förrn sju sår lade Hillebrand till jord
Min broder han tog mig en guldgulan lock
Så binder han mig vid sadelknopp
Och när som vi kommo i första led
Min sorgbundna moder hon ståndar dervid
Då ville min broder kvälja mig
Min moder hon ville bortsälja mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Så sålde de mig för en klocka ny
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon hänger i Marie Kyrkeby
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
När moder min hörde den klockans klang
Ingen vet min sorg utan Gud
Hennes hjerta sönder i stycken sprang
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmed
Ingen vet min sorg utan Gud
Så föll hon död ned för Drottningens knä
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger
Hilla Lilla
Hilla Lilla está no seu quarto
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Ela derrama tantas lágrimas na bochecha
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
De repente, chegou a mensagem para a rainha
Orgulhosa Hilla Lilla costura tão intensamente seu bordado
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
A rainha vestiu o manto azul
Assim, ela foi até a orgulhosa Hilla Lilla
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Rainha bondosa, escutem aqui embaixo
Para que eu possa contar minhas tristezas a vocês
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Meu pai me criou com tanta honra
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Um cavaleiro me servia diariamente
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
E era o Duque Hillebrand
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Com ele, eu deveria fugir do país
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
E quando chegamos ao pomar florido
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Lá, o Duque Hillebrand descansou por um momento
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Ele dorme um pouco em meu colo
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Ele dorme um sono tão doce e suave
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Hillebrand, Hillebrand, não durma agora
Eu ouço meu pai e meus sete irmãos
Eu não havia dito essas palavras antes
Até que sete feridas Hillebrand colocou na terra
Meu irmão me deu um laço dourado
Assim, ele me amarra na sela
E quando chegamos à primeira fila
Minha mãe, cheia de tristeza, estava ali
Então meu irmão quis me sufocar
Minha mãe queria me vender
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Assim, eles me venderam por um sino novo
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Ele está pendurado em Marie Kyrkeby
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Quando minha mãe ouviu o som do sino
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Seu coração se despedaçou em pedaços
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas
Orgulhosa Hilla Lilla encerrou seu discurso
Ninguém sabe da minha dor, só Deus
Então ela caiu morta aos pés da rainha
Nunca viveu como eu, que posso reclamar das minhas mágoas