Havet Slår Mot Land
Septemberhimmel vid min eld
Glömd är hård kastanj
Vinden spränger alla dörrar
Västan visar tand stilla vilar hopp och tro
På en sommaräng
(som ett ljus ifrån nånstans)
Jag väntar inte på nåt månsken
(som ett ljud närmar sej land)
Jag väntar inte på nåt alls
(som ett röra vid din hand)
Ingen dans under kristall
Jag vill bara höra havet slå mot land
Stenar klär sej grått försiktigt
Silverbåt från stan
Skrämmer vågor upp mot skogen
Mås o vilsen svan tomma papper i maskinen
Bleks av sol från syd
(som ett ljus ifrån nånstans)
Jag vill inte hissa vita flaggan
(som ett ljud närmar sej land)
Inte fly historien
(som att röra vid din hand)
Jag vill sjunga om en vän
När jag hör havet slå mot land
O Mar Bate na Praia
Céu de setembro na minha fogueira
Esquecida está a castanha dura
O vento arrebenta todas as portas
O oeste mostra os dentes, quieto repousa a esperança e a fé
Em um campo de verão
(como uma luz de algum lugar)
Não estou esperando por nenhum luar
(como um som se aproximando da terra)
Não estou esperando por nada
(como um toque na sua mão)
Nenhuma dança sob o cristal
Só quero ouvir o mar bater na praia
As pedras se vestem de cinza com cuidado
Barco prateado da cidade
Assusta as ondas em direção à floresta
Gaivota e cisne perdido, papéis vazios na máquina
Desbotam sob o sol do sul
(como uma luz de algum lugar)
Não quero erguer a bandeira branca
(como um som se aproximando da terra)
Não quero fugir da história
(como tocar sua mão)
Quero cantar sobre um amigo
Quando ouço o mar bater na praia