Aftonlandet
I vankelmodets skymning klarnar det till slut
Som grumlat våra sinnen och fängslat våra ord
Kristallklart brinner modet i hjärtan utav järn
Som tyngt oss ned i drömmar av outhärdlig sömn
In träder natten och skuggar låtsasvärldars sken
Gåtfullt glimmar stjärnorna från landet
Som en gång ska bli mitt
I lättjefull berusning lämnar jag en hembygd
Som lockat med sin trygghet men bundit med sin skuld
Jag flyr över den slättmark som sveddes av profeter
Till riket bortom böner där ängar ännu frodas
Över förtvivlans krön, under förtryckets sky
Genom begärets kött går färden
Till sökarnas fristad
Aftonlandet
Aftonlandet
No crepúsculo do crepúsculo, finalmente desaparece
Quem murmurou nossas mentes e aprisionou nossas palavras
Crystal clear queima nos corações de ferro
Quem pesou em sonhos de sono insuportável
Entre na noite e sombra do pretenso mundo
As estrelas reluzem cintilantemente o país
Quem será meu uma vez
Na embriaguez preguiçosa eu deixo uma cidade natal
Quem atraiu com sua segurança, mas preso com sua culpa
Eu fujo da planície suada pelos profetas
Para o reino além das orações onde os prados ainda prosperam
Sobre a coroa do desespero, sob a nuvem da opressão
Através da carne do desejo, a jornada vai
Para o santuário dos buscadores
Terra à noite