Avundas hennes ungdom
Ömma fingrar vakar
Över det gyllene trädets frukt
Som giver liv till den som
Undfått dess sötma
När åren gå, må asar bli grå
Om ej gåvan når Valhall i tid
Skåda i skyn, i örnhamn klädd
Fylld av avund över asars skatt
Livrädd för årens gång
Ty tråden spinnes med fasta mått
Skåda i skyn, i örnhamn klädd
Med en plan smidd av rädsla och agg
Allt liv står för att dö
Men Tjatse ger ej upp sin jakt
När klor griper Lokes hals
Med ett hot om säker död
En pakt då skapats där
I svek mot frände gudar
Så ungdomskällan av jätten då stals
I fjärran falnar gudars liv
Skåda i skyn, i örnhamn klädd
Fylld av avund över asars skatt
Livrädd för årens gång
Ty tråden spinnes med fasta mått
Skåda i skyn, i örnhamn klädd
Med en plan smidd av rädsla och agg
Allt liv står för att dö
Men Tjatse ger ej upp sin jakt
En yngling bland åldringar
Som tvingas stå sitt kast
Mot Jotunheim han sänds
För att bringa Idun åter hem
En falk på flykt, en örn på jakt
Mot Asgård i all hast
En listig plan i lågor står
När jättens vingar brinna
Bränd och död, en dotter sörjer
För den fader hon haft
Hon blickar upp mot nattens himmel
För att se det Oden gav
Två stjärnor som tändes i skyn
Skåda i skyn, i örnhamn klädd
Fylld av avund över asars skatt
Livrädd för årens gång
Ty tråden spinnes med fasta mått
Skåda i skyn, det som finns kvar
Ett begär efter ungdom blev hans död
Så lär från det han gjort
Våra trådar brinner i samma takt
A Inveja da Juventude Dela
Dedos delicados vigiam
Sobre o fruto da árvore dourada
Que dá vida a quem
Recebe sua doçura
Quando os anos passam, que os deuses fiquem grisalhos
Se o presente não chegar a Valhalla a tempo
Olhe para o céu, vestido de águia
Cheio de inveja sobre o tesouro dos deuses
Com medo da passagem do tempo
Pois o fio é tecido com medidas firmes
Olhe para o céu, vestido de águia
Com um plano forjado de medo e rancor
Toda vida está prestes a morrer
Mas Tjatse não desiste de sua caça
Quando garras agarram o pescoço de Loki
Com uma ameaça de morte certa
Um pacto então criado ali
Em traição aos deuses irmãos
Assim a fonte da juventude do gigante foi roubada
Na distância, a vida dos deuses se apaga
Olhe para o céu, vestido de águia
Cheio de inveja sobre o tesouro dos deuses
Com medo da passagem do tempo
Pois o fio é tecido com medidas firmes
Olhe para o céu, vestido de águia
Com um plano forjado de medo e rancor
Toda vida está prestes a morrer
Mas Tjatse não desiste de sua caça
Um jovem entre os velhos
Que é forçado a enfrentar seu destino
Para Jotunheim ele é enviado
Para trazer Idun de volta para casa
Uma foca em fuga, uma águia em caça
Rumo a Asgard a toda pressa
Um plano astuto em chamas se ergue
Quando as asas do gigante queimam
Queimada e morta, uma filha chora
Por seu pai que teve
Ela olha para o céu noturno
Para ver o que Odin deu
Duas estrelas que brilharam no céu
Olhe para o céu, vestido de águia
Cheio de inveja sobre o tesouro dos deuses
Com medo da passagem do tempo
Pois o fio é tecido com medidas firmes
Olhe para o céu, o que resta
Um desejo por juventude se tornou sua morte
Assim aprende-se com o que ele fez
Nossos fios queimam no mesmo ritmo