Ebenholtz Café
Han lämnade huset klockan två
Mitt på dagen när ingen alls såg på
Bussen kom, han satte sig rak
På en tom plats längst där bak
Han tittade ut
På barn som lekte, skrattade och försvann
Han fick ett mail, ett namn han aldrig glömt
Han tvekade först, var hon bara någon han drömt
En sommarkväll så ljus och ljum
Visst fanns hon där i samma rum
Han tittade ut
Han såg hon dansade, skrattar och försvann
Han steg av bussen precis före tre
Och gick in på Ebenholtz Café
Bland kanel och sockerlag
Tog han några djupa andetag
Och lät det hända
Solen bländade, skrattade och försvann
Café Ebenholtz
Ele deixou a casa às duas horas
No meio do dia, quando ninguém estava olhando
O ônibus chegou, ele sentou-se ereto
Em um assento vazio no fundo
Ele olhou para fora
Para as crianças brincando, rindo e desaparecendo
Ele recebeu um e-mail, um nome que nunca esqueceu
Ele hesitou no início, ela era apenas alguém que ele sonhou
Uma noite de verão tão clara e suave
Certamente ela estava lá na mesma sala
Ele olhou para fora
Ele viu ela dançando, rindo e desaparecendo
Ele desceu do ônibus pouco antes das três
E entrou no Café Ebenholtz
Entre canela e calda de açúcar
Ele respirou fundo algumas vezes
E deixou acontecer
O sol brilhou, riu e desapareceu