Fjaerran OEster
I fjärran syn hörs klagosång från knekt och karolin
I tiotusendefalt de samlats kring
Där hövitsmän i dolda tal skyr sin egen rygg.
Hör hatet växa stark från män omkring
när mannalik har sänkts i grav har andra tagit vid
Burit fanan högt och hedrat män
Som tappra stred för kung och land som dog en hjältes död
Vår stolta fana ska bli vår igen
Genom hav och gräns vi burit hand, ristat namn i fjärran land
Länge eka sångerna vi sjöng
I fjärran öster fann vi bröd, i fjärran öster kampen ljöd
Ännu ekar sångerna vi sjöng
Skeppen fylld av kungamjöd, dränk din sorg din död
Fyll din kropp med mod och gör den stark
Röken tung som bränner sår, ondskan följder vart du går
Skördar offer döljer spår i mark
Genom hav och gräns vi burit hand, ristat namn i fjärran land
Länge eka sångerna vi sjöng
I fjärran öster fann vi bröd, i fjärran öster kampen ljöd
Ännu ekar sångerna vi sjöng
Kusten täckt av ädla skepp, svärd och lans och sköld
Vittnar om ett slag där mången dog
Stegen ekar tyst i natt från knekt och karolin
En sargad kung på häst i natten drog
När mannalik har sänkts i grav har andra tagit vid
Burit fanan högt och ärat män
Leste Distante
Na distância, ouve-se o lamento de soldados e guerreiros
Em milhares se reuniram ao redor
Onde os líderes em discursos ocultos temem suas próprias costas.
Ouça o ódio crescer forte entre os homens ao redor
Quando um igual ao homem foi enterrado, outros tomaram seu lugar
Carregaram a bandeira alta e honraram os homens
Que bravamente lutaram por rei e país, que morreram como heróis
Nossa orgulhosa bandeira será nossa novamente
Através do mar e da fronteira, nós nos unimos, gravamos nomes em terras distantes
Por muito tempo ecoarão as canções que cantamos
No leste distante encontramos pão, no leste distante a luta ressoou
Ainda ecoam as canções que cantamos
Os navios cheios de hidromel real, afogue sua dor, sua morte
Encha seu corpo de coragem e torne-o forte
A fumaça densa queima feridas, o mal segue onde você vai
Colhe vítimas, esconde rastros na terra
Através do mar e da fronteira, nós nos unimos, gravamos nomes em terras distantes
Por muito tempo ecoarão as canções que cantamos
No leste distante encontramos pão, no leste distante a luta ressoou
Ainda ecoam as canções que cantamos
A costa coberta de navios nobres, espada, lança e escudo
Testemunham uma batalha onde muitos morreram
Os passos ecoam silenciosos à noite de soldados e guerreiros
Um rei ferido montado em seu cavalo na noite partiu
Quando um igual ao homem foi enterrado, outros tomaram seu lugar
Carregaram a bandeira alta e honraram os homens