Forfall
De finns de som talar tyst och viskar i förakt
Och vissa bär en mask för att orden tappat kraft
Men vad döljer murens stenar?
Vem rädes dess förfall?
Vem talar tyst i mörker?
Vem reser denna vall?
Ge mig luft!
Ge mig luft!
De som döljer sig i dimma, beslöjar sina ord
Och de föder sina egna i sargad frusen jord
Och tusen eldar brinna i karg och fruktlös dy
Och röken kväver friheten
Ett järngrepp om mitt liv
Ge mig luft!
Ge mig luft!
Men hoppets flod skall rinna
Med härkomst från modersland
Jag skall dricka tills den sinar
Berusad i hennes famn
Så ge mig luft!
Ge mig luft!
Ge mig luft...
Declínio
Existem aqueles que falam baixo e sussurram com desprezo
E alguns usam uma máscara porque as palavras perderam a força
Mas o que escondem as pedras do muro?
Quem teme seu declínio?
Quem fala baixo na escuridão?
Quem ergue essa barreira?
Me dê ar!
Me dê ar!
Aqueles que se escondem na névoa, encobrem suas palavras
E alimentam os seus próprios em uma terra congelada e ferida
E mil fogueiras queimam em um solo árido e estéril
E a fumaça sufoca a liberdade
Um aperto de ferro sobre minha vida
Me dê ar!
Me dê ar!
Mas o rio da esperança vai fluir
Com origem na terra natal
Eu vou beber até secar
Embriagado em seus braços
Então me dê ar!
Me dê ar!
Me dê ar...