395px

O Monstro

Hel

Ont Begaer

I tjugo år han levat med sorg och smärta stor
I dunklet av de mörkas dom, ett liv i rädsla bor
Ty bistra vindar klagade den natt han föddes fram
Med sorg och skam en moders gråt "Du bär ett odjurs namn"

Förpassad till ett liv av svek, ej kärlek kännas vid
I skogars famn han vilat har, i dyster, evig tid
Och den ej mot honom ler, ty mörkret är hans kall
Hans trolska händer famlar i den svarta ondskans hall

Jag ser hans sorg, jag ser hans jakt
fast han gråter skådas lögner var på vakt
I ondskans borg, som helgon sagt
är det ingen som förlåter - känn förakt

Nu stundar tid av faders arv av trolldom och magi
Hans över söker villebråd i mättat raseri
Den store mig har givit guld han talat till mig har
"I svarta salar väntar jag på trohet från envar"

Guldet bringar lycka mättar munnar dukat bord
I glömska faller priset till den dag du lämnar jord
Solen skiner aldrig med; ty mörkret är ert kall
Hans trolska händer famlar i den svarta ondskans hall

En evighet av klagan följer själens sista dans
Av ont begär av lättja i dolda binds en krans
I mörka hålor brinner ljus vars liv har knutits åt
Biten blir din ånger när du ensam ror hans båt

O Monstro

Por vinte anos ele viveu com dor e sofrimento profundo
No escuro do julgamento sombrio, uma vida de medo se esconde
Pois ventos frios lamentaram na noite em que nasceu
Com tristeza e vergonha, o choro de uma mãe "Você carrega o nome de um monstro"

Desterrado para uma vida de traição, sem amor a sentir
Nos braços das florestas ele descansou, em um tempo sombrio e eterno
E aquele que não sorri para ele, pois a escuridão é seu chamado
Suas mãos místicas tateiam no salão da maldade negra

Eu vejo sua dor, eu vejo sua caçada
Mesmo que ele chore, mentiras estão à espreita
Na fortaleza do mal, como os santos disseram
Não há perdão - sinta o desprezo

Agora chega a hora da herança do pai, de feitiçaria e magia
Seu olhar busca presas em um furor saciado
O grande me deu ouro, ele falou comigo
"Nas salas escuras, espero lealdade de todos"

O ouro traz felicidade, sacia bocas em mesas postas
Na esquecida cai o preço até o dia em que você deixar a terra
O sol nunca brilha; pois a escuridão é seu chamado
Suas mãos místicas tateiam no salão da maldade negra

Uma eternidade de lamento segue a última dança da alma
De desejos malignos e preguiça, uma coroa é amarrada em segredos
Em buracos escuros arde a luz cuja vida foi atada
A dor se tornará seu arrependimento quando você remar sozinho seu barco

Composição: