395px

Caça de Feras

Hel

Vilddjursjakt

Mot en nattsvart himmel tändes en bål
skallgång tätnar av glimmande stål
inombords nåt som inte vill dö
dömd till att brinna vid svartaste sjö

Vilddjurs vrede smärtar ben
den utan syns på den förste sten
fast gammal man ger ingen tröst
eld och lågor släcker törst

Vore min hand så fri och stark
så föll den förste sten mot mark
men bunden är min tro och nåd
den första stenen alltför hård

Ur törstande sång kom en första stöt
synen skymd utav blodet blöt
o fader se din sargade son
från vilddjurs vrede vill långt härifrån

Förlåt mina synder men hungrig gått
ett gammalt bröd är mitt enda brott
någon piskar slår strör salt i sår
o fader lindra det straff jag får

Det smärtar ont att inte levande gå
vill sona mitt brott med leva ändå
min rätt till liv vill jag slå vakt
men har blivit snärjd i en vilddjursjakt

Caça de Feras

Contra um céu negro como a noite, acende-se uma fogueira
A trilha se estreita com o brilho do aço
Dentro de mim, algo que não quer morrer
Condenado a queimar à beira do lago mais escuro

A fúria da fera machuca os ossos
Aquela que não se vê na primeira pedra
Mesmo um homem velho não traz consolo
Fogo e chamas aplacam a sede

Se minha mão fosse livre e forte
A primeira pedra cairia no chão
Mas minha fé e graça estão amarradas
A primeira pedra é dura demais

De uma canção sedenta veio um primeiro golpe
A visão turva pelo sangue derramado
Ó pai, veja seu filho ferido
Longe da fúria da fera, quero estar

Perdoe meus pecados, mas fui faminto
Um pão velho é meu único crime
Alguém me espanca, joga sal na ferida
Ó pai, alivia a punição que recebo

Dói muito não poder andar vivo
Quero expiar meu crime, mas ainda assim viver
Meu direito à vida quero proteger
Mas fui enredado em uma caça de feras

Composição: