Lilla Sofie
Lilla Sofie, hon lyser som en sol,
binder en krans av ängsblom och viol,
himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går,
slår sig ned invid sin grind,
håller kransen mot sin kind
Då hörs en sång, då syns ett moln av damm,
en liten soldat marscherar vägen fram,
han har byxor med revär och han har ett stort gevär,
han marscherar så kavat,
en liten, stor soldat
Lilla Sofie, hon ropar hej på dej
Jag heter Sofie, kom hit och lek med mej
men soldaten svarar då
Nej, jag måste skynda på
jag ska bort till fjärran land
hela världen står i brand
Får jag gå med, jag lovar att va snäll
vi är väl tillbaks här innan det blir kväll
Men han svarar henne då
Det blir långt för dej att gå
stanna här min lilla vän
ty jag kommer snart igen
Dag blir till natt, och månader till år
och lilla Sofie, hon väntar varje vår
men den vind som drar mot nord
kan ge svar men har ej ord
kommer aldrig mer igen
Så hon väntar säkert än
Sofia Pequena
Sofia Pequena, ela brilha como o sol,
braça uma coroa de flores do campo e violeta,
o céu brilha lindamente azul quando ela volta pra casa devagar,
senta-se ao lado do seu portão,
segura a coroa contra seu rosto.
Então se ouve uma canção, então aparece uma nuvem de poeira,
um pequeno soldado marcha pela estrada,
ele usa calças com faixa e tem um grande fuzil,
ele marcha tão destemido,
um pequeno, grande soldado.
Sofia Pequena, ela grita um oi pra você
Eu me chamo Sofia, vem cá brincar comigo
mas o soldado responde então
Não, eu preciso me apressar
vou para uma terra distante
todo o mundo está em chamas.
Posso ir junto, prometo ser legal
voltamos aqui antes que escureça
Mas ele responde a ela então
Vai ser longe pra você andar
fique aqui, minha pequena amiga
pois eu volto logo.
O dia vira noite, e meses viram anos
e a pequena Sofia, ela espera toda primavera
mas o vento que sopra pro norte
pode dar respostas, mas não tem palavras
nunca mais voltará
Então ela espera firme ainda.