Berriro igo nauzu ene mendira
Maitegoak udazkenean
zuhaitzen hosto gorriak,
horitasunez apainduriko
makal zuzenen gerriak,
hego haizetan lokartutako
iratze okre geldiak.
Maitegoak, azken mugetan,
iraganaren zantzuak,
lore xumeen petako eme
ur izkutuen kantuak,
euri epelen gozotasuna.
gaueko zeru altuak.
Maitegoak sua ta jaia
fruitu berrien haziak,
uda beteko musiketarik
ernaldutako antsiak,
Eros ausartak gorputz gaztetan
ixuritako graziak.
Maitegoak behin joan zirenak
sekulan ez itzultzeko,
begiek zabal dirauten arte
argitan blai itzaltzeko,
sufritu duen gizonak ez du
lotsarik behar galtzeko.
Volta ao Meu Lugar
Na primavera,
folhas vermelhas das árvores,
ornamentadas com a beleza
das troncos retos,
as raízes paradas
com o vento do sul.
Na primavera, nos últimos limites,
marcas do passado,
canções de águas escondidas
de flores simples,
a doçura da chuva morna.
océu noturno elevado.
Na primavera, fogo e festa,
sementes de novos frutos,
músicas do verão
de formigas renascidas,
Eros destemido nos corpos jovens
com graças derramadas.
Na primavera, aqueles que já partiram
jamais voltarão,
Enquanto os olhos permanecerem abertos
para se apagar na luz,
um homem que sofreu não precisa
ter vergonha de se perder.