Omkring Tiggarn Från Loussa
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket I en ring,
Och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång.
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt.
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
Om de vilda havens vila har jag drömt.
Och I anden har jag ilat mot de formlösa land,
Där det käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
Och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt I dunkelt fjärran,
Och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt I larmet till att bedja inför Herran:
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"
Följ mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
Mitt I guldomstänkta dimmor I en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
Där I vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn av saligheten bo.
De cerca de mendigo Loussa
Em todo o mendigo de Luossa sentou todas as pessoas em um anel,
E a fogueira, ouviram sua voz.
E se mendigos e vägmän e coisas maravilhosas
E se o seu desejo, ele cantou a noite inteira.
Há algo além das montanhas, além das flores eo canto,
Há algo por trás das estrelas, atrás do coração quente da mina.
Ouça - vale tudo e sussurros, andar e me atrai a orar:
"Venha a nós para esta terra, não é o seu reino.
Ouvi o silêncio böljeslag da praia,
Se os mares selvagens descansar eu sonhei.
E no espírito, corri em direção a terra sem forma,
Quando o mais querido, sentimos ser esquecido.
Por um desejo selvagem e eterno nascido de mães que desapareceu,
De bekymrens agonia nascimento passo nosso primeiro som gemido.
Fomos jogados nas montanhas e planícies caíssem sobre e brincar,
E tocamos alces e leão, borboleta, mendigos e Deus.
Sentei-me em silêncio ao seu lado, ela, cujo coração era como o meu,
Esclarecido com as mãos macias com carinho a nossa estadia,
Ouvi meu coração chorar, o que você possui não é seu,
E eu fui levado pelo espírito para encontrar a paz.
A coisa que eu amo, é além e se escondeu no obscuro distante,
E o meu verdadeiro caminho é alto e maravilhoso.
E eu atraiu minha No alarme para adorar ao Senhor:
"Tome toda a terra longe, quero possuir o que ninguém tem!"
Siga-me irmão, além das montanhas, com os rios frescos tranquilos,
Onde todos dormiremos mar lentamente dentro de cama bergomkransad.
Em algum lugar além do céu é a minha casa, eu tenho a minha mãe,
Meus Em névoas guldomstänkta Em um manto rosa vestida.
Deixe o salgado água fria bochechas febre vermelho preto,
Que sejamos mil da vida antes da manhã está cheio!
Não é deste mundo eu era e tribulação sem fim
Eu sofri para minha preocupação, descrença, e meu amor quente.
Em uma praia snäckbesållad é um porto de língua rosa,
Lá, eu descanso destroços podridão e os homens cansados se complacente.
Canções nunca ouviu falar, como altas fiolers ecoa cantar
Durante o cofre onde as crianças eternamente jovens de beatitude estadia.