Maerk Hur Var Skugga
Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld å purpur i skoveln, den där
Byts till grus å klutar
Vinkar Karon från sin brusande älv
Å tre gånger sen dödgrävaren själv
Med du din druva ej ryster
Därför, Movitz, kom hjälp mig å välv
Gravvård över vår syster
Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Å vid de skrålande gossarnas bön
Helgas denna orten
Vägen upp till templets skriftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa å svartklädda rad
Mjukt sig bugar i tårar
Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsad och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantubommen skildes idag
Å med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Törstig var hon och uttörstig är jag
Vi är törstiga alla
Marque Como Nossa Sombra
Marque como nossa sombra, marque Movitz, meu irmão
Dentro de uma escuridão que se fecha
Como ouro e púrpura na pá, aquela
Se trocam por areia e trapos
Karon acena de seu rio turbulento
E três vezes o coveiro já está morto
Mas você não treme sua uva
Por isso, Movitz, venha me ajudar e erguer
Uma lápide sobre nossa irmã
O sino pequeno toca para o grande sino
O sacristão está na porta
E na oração dos meninos cantores
Este lugar é santificado
O caminho até a cidade adornada com inscrições
É pisoteado entre folhas amarelas de rosas
Tábuas podres e macas
Até que a longa fila de vestidos pretos
Se curva suavemente em lágrimas
Assim descansou de brigas e bailes
A briguenta Lövberg, sua esposa
Lá, onde a grama é longa e estreita
Ela ainda olha para trás
Ela se despediu de Dantubommen hoje
E com ela todos os divertidos grupos
Quem agora vai comandar a garrafa?
Ela estava sedenta e eu estou sedento
Estamos todos sedentos.