Kommer Tid, Kommer Vår (Med Jill Johnson)
Jan: Jag stannar kvar en stund.
Står still i samma rum, som en gång varit vårt.
Och trots att det gör ont att våga sätta punkt,
så vet jag att det går.
För kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner, som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Och allting vi förlorat kan bli dom första stegen tillbaks.
Jill: Jag tror det är för sent,
att glömma vad jag vet och bara börja om.
Så det får ta den tid det tar
och du får vänta på mitt svar.
Min väg tillbaks är lång.
Men kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Båda: Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Jill: Det som sker får bli,
men när det verkligen vill.
Ååååhhh.
Jan: När det verkligen vill.
Vi som har samma barn.
Samma himmel och hav.
Som kunde ge varann en kvinna och man.
Och lev nu i nöd.
Se på oss nu.
Om jag förlorar dig,
vad är det kvar efter mig?
Jill: Å vi får ha det så.
Å det måste gå.
För om kärleken är sann,
ska stormen kunna ta oss iland.
Jan: Jag står kvar i samma rum,
och hoppas för en stund,
att tiden kommer läka alla sår.
För kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Båda: Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Och allting vi förlorat,
kan bli de första stegen tillbaks.
Chegará o Tempo, Chegará a Primavera (Com Jill Johnson)
Jan: Eu fico aqui por um tempo.
Parado no mesmo lugar, que um dia foi nosso.
E apesar da dor de ter que pôr um ponto final,
sei que isso vai passar.
Pois chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Em algum lugar aqui dentro, você está.
Uma luz que brilha, que nunca vai me deixar.
E chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Chegará a primavera, chegará o outono.
Então a vida vem, vem o consolo.
E tudo que perdemos pode ser o primeiro passo de volta.
Jill: Eu acho que é tarde demais,
para esquecer o que sei e simplesmente recomeçar.
Então vai levar o tempo que precisar
E você vai ter que esperar pela minha resposta.
Meu caminho de volta é longo.
Mas chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Ambos: Em algum lugar aqui dentro, você está.
Uma luz que brilha,
que nunca vai me deixar.
E chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Chegará a primavera, chegará o outono.
Então a vida vem, vem o consolo.
Jill: O que acontecer, acontecerá,
mas quando realmente quiser.
Ohhh.
Jan: Quando realmente quiser.
Nós que temos a mesma criança.
O mesmo céu e mar.
Que poderiam dar um ao outro uma mulher e um homem.
E viver agora na necessidade.
Olhe para nós agora.
Se eu te perder,
o que restará de mim?
Jill: E vamos ter que aceitar assim.
E isso tem que acontecer.
Pois se o amor é verdadeiro,
a tempestade deve nos levar à costa.
Jan: Eu fico no mesmo lugar,
e espero por um momento,
que o tempo cure todas as feridas.
Pois chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Ambos: Em algum lugar aqui dentro, você está.
Uma luz que brilha,
que nunca vai me deixar.
E chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
Chegará a primavera, chegará o outono.
Então a vida vem, vem o consolo.
Em algum lugar aqui dentro, você está.
Uma luz que brilha,
que nunca vai me deixar.
E chegará o tempo, chegará a primavera.
Então o amor vai lembrar.
E tudo que perdemos,
pode ser os primeiros passos de volta.