395px

Aniversário da Linnéa

Jenny Almsenius

Linnéas Födelsedag

Det var regn på linnéas födelsedag
Snön försvann men det gjorde ingenting
Hon låg på sitt köksgolv och nynnade: Give me a lover and a diamond ring
I lägenheten där hon just flyttat in stod kartonger och travar med disk

Men i hennes förra hem var hon inte välkommen dom sa hon var galen och säkert en säkerhetsrisk
Äsch! Säg vad ni vill men jag har en egen dröm— sa Linnéa och den kan ingen människa röra
Gråa stänk i den vita snön jag vill älska jag vill dö smälta som snö det vill jag göra

Gabriel tog en ny väg hem, han var arg med sten och snö i sina skor
Lutad mot en vägg tömde han skon på grus just under fönstret där Linnea bor
Å han sa: Äsch! Man borde dra, man borde lämna stan å ändå så går jag här traskar jag omkring
Då hörde han plötsligt något välbekant "give me a lover and a diamond ring"

Är det du Linnéa?
Jag känner igen din röst du sjunger lika fint som när vi var 16
Då vi drack smuggelsprit och jag kysste dina bröst
det kändes ganska bra— minns jag du sa
Minns du mig Linnéa?

Månen lyste in i Linnéas kök genom fönstret som lämnats kvar på glänt
Tänk att du kunde klättra så bra Gabriel det här är världens bästa födelsedagspresent
Å länge stod dom stilla å såg på varann å han strök en lock ur hennes panna
Jag borde gå, jag borde gått för längesen men du Linnéa du kan väl be mig stanna
Ja ingenting blir bättre om du går; jag har lite gin och ett förslag som du ska höra
Låt oss stanna inomhus tills det blir vår; vi kan älska vi kan dö smälta som snö

Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra

Aniversário da Linnéa

Caiu chuva no aniversário da Linnéa
A neve sumiu, mas isso não importou
Ela estava deitada no chão da cozinha e cantava: Me dá um amor e um anel de diamante
No apartamento onde ela tinha acabado de se mudar, havia caixas e pilhas de louça

Mas na casa anterior, ela não era bem-vinda, disseram que ela era louca e com certeza um risco
Ah! Fala o que quiser, mas eu tenho um sonho só meu— disse Linnéa e ninguém pode mexer nele
Manchas cinzas na neve branca, eu quero amar, eu quero morrer, derreter como a neve, isso eu quero fazer

Gabriel pegou um caminho diferente pra casa, ele estava bravo com pedras e neve nos sapatos
Encostado na parede, ele esvaziou o sapato de areia bem embaixo da janela onde a Linnéa mora
E ele disse: Ah! Deveria ir embora, deveria deixar a cidade e mesmo assim aqui estou, vagando por aí
Então ele ouviu de repente algo familiar: "me dá um amor e um anel de diamante"

É você, Linnéa?
Eu reconheço sua voz, você canta tão bonito como quando tínhamos 16
Quando bebíamos cachaça e eu beijei seus seios
Foi bem legal— lembro que você disse
Lembra de mim, Linnéa?

A lua iluminava a cozinha da Linnéa pela janela que ficou entreaberta
Olha como você consegue escalar bem, Gabriel, esse é o melhor presente de aniversário do mundo
E por muito tempo eles ficaram parados se olhando e ele afastou uma mecha do rosto dela
Eu deveria ir, eu deveria ter ido há muito tempo, mas você, Linnéa, pode me pedir pra ficar
Sim, nada vai melhorar se você for; eu tenho um pouco de gin e uma proposta que você precisa ouvir
Vamos ficar dentro de casa até chegar a primavera; podemos amar, podemos morrer, derreter como a neve

Isso podemos fazer, isso podemos fazer
Isso podemos fazer, isso podemos fazer
Isso podemos fazer, isso podemos fazer
Isso podemos fazer

Composição: