Dödensgränsland
VERS 1:
Den här är för er I Stockholm
Som det går snett för
Jag vet hur det känns
När livsglädjen dör
Det börjar I sexan
Man tjafsar med vikarien
Man skiter I skolan
Där vill man inte va en dagen
Sjuan kom och man drog till matsalen
Men namnet kom inte med I uppropningstalen
Socialen och ett internat på Eckerö
Man skröt om alla minnen
Tiden var så jävla slö
Efter halva åttan
Dags för en att rymma
Tillbaka till torget, softa med dom grymma
Paragraf 12 man blev least efter en vecka
Beskedet kom, är du son till Rebecka
Fuck allt
Nu finns det inget kvar att leva för
Tunnelbanans brus på perrongen är allt man hör
Det var grått kalla vindar med regn och skur
När snuten tog en till Lövsta som ett djur
Isolerad naken med 11 grader Celsius
Inkrupen I ett hörn
Som en liten dammtuss
Nu vill jag cut, tagga hem men det är pansarglas
Händerna slås blodiga man inser sitt knas.
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försökt klamra tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över ån, till dödens gränsland.
VERS 2:
Tio veckor kvar och I pingis blev man proffs
Man kände sig som slaven med staten som boss
Släckte lampan vid halv 10
Somna runt 4
Utslängd från verkligheten
Som en liten myra
Slängde up en spya
Och sket I frukosten
Ens första besök
Blev ett möte med polisen
Den blåa grisen, I skit, undersöker
Man önskar han döden
Och vill se hur han blöder
Allt blir kaos
Och snart ska man slussas ut
Ett nytt hem, Edesta, när fan ska det ta slut
Nu skulle man plugga för sitt skolslut betyg
Man var flummig genom proven
Meckade I smyg
På helgen fick man resa hem
Men allt kändes konstigt
Killar som man hängde med
Gick nu helt snobbig
Såg mig som en tattare
Som bland moln svävar
Samhället spräcktes till fett skilda världar
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försökt klamra tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över ån, till dödens gränsland.
VERS 3:
Pass på hela världen
Och låt Gud leda vägen
Man kom ut från alla hem
Men det är något som förtär en
Fortsatt vård
Blev tingsrättens domslut
Tårarna rann vafan hände med ens livskrut
Gode gud upp I himlen blå
Säg mig varför ska man fortsätta gå
Vänta på ödet blir väl ditt enkla svar
Stockholms gator blir allt man har kvar
Dag efter dag
Och man bryts sakta ner
Medans hoppet brann upp och hatet kom till fler
Ey vafan sker, I underjordens tunnel
Ungdomens stamina fuck den är försvunnen
Man blir bunden, med rep I djupa grottan
Behandlad, som den lilla smutsiga råttan
Men för oss, blir det renhet och helhet
I ett internationellt knas på vår planet
Ingen svek för jag har levt I det jag berättar
Den enda jag önskar är att ungdomen klättrar
Och blir nått
Nått som kan förändra situationen
Slipar hornen, och nu, tar vi zonen.
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försökt klamra tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över å, till dödens gränsland. --(gånger 2)
Slut!
Terra da Morte
VERSO 1:
Essa é pra vocês em São Paulo
Quando as coisas dão errado
Eu sei como é a sensação
Quando a alegria de viver morre
Começa na sexta série
Você briga com o professor substituto
Caga pra escola
Lá você não quer ficar um dia
Na sétima você vai pra cantina
Mas seu nome não aparece na chamada
Assistência social e um internato em Eckerö
Você se gaba de todas as memórias
O tempo era tão escroto
Depois da metade da oitava
É hora de fugir
De volta pra praça, relaxar com a galera
Parágrafo 12, você fica na boa depois de uma semana
A notícia chegou, você é filho da Rebecka
Foda-se tudo
Agora não tem mais nada pra viver
O barulho do metrô na plataforma é tudo que se ouve
Era um vento cinza e frio com chuva e tempestade
Quando a polícia te levou pra Lövsta como um animal
Isolado, nu, com 11 graus Celsius
Encolhido em um canto
Como um pequeno pelinho de poeira
Agora eu quero sair, voltar pra casa, mas é vidro à prova de balas
As mãos ficam ensanguentadas, você percebe sua loucura.
REFRÃO:
Eu sempre caí
Tentei me segurar
Mas não tem mão amiga
Parece que Deus já chamou
Logo é hora de atravessar o rio, para a terra da morte.
VERSO 2:
Dez semanas restantes e no pingue-pongue você se tornou um profissional
Você se sentia como um escravo com o estado como chefe
Apagou a luz às 10 e meia
Caiu no sono por volta das 4
Expulso da realidade
Como uma formiguinha
Vomitou tudo
E cagou pro café da manhã
Sua primeira visita
Foi um encontro com a polícia
O porquinho azul, na merda, investigando
Você deseja a morte dele
E quer ver como ele sangra
Tudo vira caos
E logo você vai ser expulso
Uma nova casa, Edesta, quando isso vai acabar
Agora você deveria estudar pra sua nota de conclusão
Você estava viajando nas provas
Fazendo as coisas escondido
No fim de semana você podia voltar pra casa
Mas tudo parecia estranho
Os caras com quem você andava
Agora estavam todos metidos
Te viam como um vagabundo
Flutuando entre as nuvens
A sociedade se dividiu em mundos completamente diferentes
REFRÃO:
Eu sempre caí
Tentei me segurar
Mas não tem mão amiga
Parece que Deus já chamou
Logo é hora de atravessar o rio, para a terra da morte.
VERSO 3:
Cuidado com o mundo todo
E deixe Deus guiar o caminho
Você saiu de todos os lares
Mas tem algo que te consome
Cuidado contínuo
Foi a decisão do tribunal
As lágrimas caíam, que porra aconteceu com sua vida
Bom Deus lá no céu azul
Diga-me por que continuar andando
Esperar pelo destino deve ser sua resposta simples
As ruas de São Paulo são tudo que você tem
Dia após dia
E você vai se quebrando lentamente
Enquanto a esperança se apagava e o ódio aumentava
Ei, que porra tá acontecendo, no túnel do submundo
A resistência da juventude, foda, desapareceu
Você fica preso, com cordas na caverna profunda
Tratado como o pequeno rato sujo
Mas pra nós, será pureza e integridade
Em uma loucura internacional no nosso planeta
Nenhuma traição, porque eu vivi o que conto
A única coisa que desejo é que a juventude suba
E se torne algo
Algo que pode mudar a situação
Lixa os chifres, e agora, vamos conquistar a área.
REFRÃO:
Eu sempre caí
Tentei me segurar
Mas não tem mão amiga
Parece que Deus já chamou
Logo é hora de atravessar o rio, para a terra da morte. --(duas vezes)
Fim!