Visslaren
Det är något i dina ögon
som skrämmer mig så
Det fastnar på min tröja
som ditt elektriska hår
Det är något som är fel
men så känner jag jämt
Jag har damm i mina vener
Daterad som ett skämt
Jag sparar allt du slänger
Allt det fula som berör
men det har blivit svårare att laga det du förstör
Du har blivit lättantändlig,du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för...
En gäspning mellan orden
Radion kväver allt
Genom papperstunna väggar
visslar någon falskt
Det är något i dina ögon
Slår gnistor,glittrar till
& glödlamporna blinkar,dör
och allt står still
Jag sparar allt du slänger
allt det fula,allt som stör
men det har blivit svårare att skydda det som är skört
Du har blivit lättantändlig,du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för
Det är minnen för livet
men du tar allting för givet
O Soprador
Tem algo nos seus olhos
que me assusta tanto
Fica preso na minha blusa
como seu cabelo elétrico
Tem algo errado
mas eu sempre sinto assim
Eu tenho poeira nas veias
Datada como uma piada
Eu guardo tudo que você joga fora
Tudo que é feio e que toca
mas tem ficado mais difícil consertar o que você estraga
Você se tornou inflamável, queima tudo que toca
Eu fiquei mais velho, sinto falta da chama
mas isso eu não posso evitar...
Um bocejo entre as palavras
O rádio sufoca tudo
Através de paredes finas
alguém assobia desafinado
Tem algo nos seus olhos
Faíscas voam, brilham
& as lâmpadas piscam, apagam
e tudo para
Eu guardo tudo que você joga fora
tudo que é feio, tudo que incomoda
mas tem ficado mais difícil proteger o que é frágil
Você se tornou inflamável, queima tudo que toca
Eu fiquei mais velho, sinto falta da chama
mas isso eu não posso evitar
São memórias para a vida
mas você leva tudo como certo