Ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Ingen vind kan blåsa omkull oss nu ohooh
Dom kan kalla oss fula men aldrig för grå
Och vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången som vi
Har byggt med papper och med lim, och den här världen kan ingen ta ifrån oss
Jag vet en pojke som är så blek, att han gör ont att titta på
Mager, kantig med höjda axlar och randig tröja
Och hår som inte sett sin gamla råttfärg på tusen år
Och han har en flicka, rultig och glad och så kär att hon nästan spricker
Och hon skriker - du är det sötaste som finns
Och jag, jag älskar att du nästan ramlar omkull av minsta vindpust
Men ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Dom kan kalla oss fula men aldrig för grå
Och vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången som vi
Har byggt med papper och med lim, och den här världen kan ingen ta ifrån oss
Jag vet en flicka som är så lång, att hon kan röra vid stjärnorna
Men ändå går med krökt rygg och känner sig minst av alla
För hon kallas flaggstång och gråter på platser så tysta och trånga
Men ingen ser vad jag ser
Hon är vacker som en ängel där hon dansar i sitt rum
Till sånger om brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas
Oh, sötnos din kärlek kan dom aldrig plocka ner
Nenhum vento pode nos derrubar agora
Nenhum vento pode nos derrubar agora ohooh
Podem nos chamar de feios, mas nunca de cinzas
E nós vamos coração a coração rumo ao pôr do sol que nós
Construímos com papel e cola, e esse mundo ninguém pode tirar de nós
Eu conheço um garoto que é tão pálido, que dói olhar
Magro, anguloso, com os ombros altos e uma camiseta listrada
E o cabelo que não vê sua cor original há mil anos
E ele tem uma garota, gordinha e feliz, tão apaixonada que quase explode
E ela grita - você é a coisa mais doce que existe
E eu, eu amo que você quase cai com a menor brisa
Mas nenhum vento pode nos derrubar agora
Podem nos chamar de feios, mas nunca de cinzas
E nós vamos coração a coração rumo ao pôr do sol que nós
Construímos com papel e cola, e esse mundo ninguém pode tirar de nós
Eu conheço uma garota que é tão alta, que pode tocar as estrelas
Mas ainda assim anda com as costas curvadas e se sente a menor de todas
Pois a chamam de mastro e chora em lugares tão silenciosos e apertados
Mas ninguém vê o que eu vejo
Ela é linda como um anjo dançando em seu quarto
Ao som de canções sobre corações partidos e sonhos feitos de vidro
Oh, docinho, seu amor nunca poderão derrubar.