Höstdepressioner
Utanför blåser vinden bort de gula löven
Medans jag ligger på min smutsiga madrass
I ett övergivet och fallfärdigt hus
Där fönstrena är krossade, och jag fryser så
Om de kalla nätterna, när jag inget täcke har
För att släcka törsten vänder jag mig
Till de ljusbruna pölarna i asfalten
Och min mage är tom sedan flera dagar tillbaka
Jag är den frusne vålnaden i trasiga, frostiga kläder
Som vandrar obemärkt likt en skugga
Genom den isblå stämningen
I staden utan ljus
Skjut mig i underarmen med heroin
Eller sätt en kula i mitt huvud
Och ge mig en snabb flykt härifrån
Depressão de Outono
Lá fora o vento varre as folhas amarelas
Enquanto estou deitado no meu colchão sujo
Em uma casa abandonada e em ruínas
Com janelas quebradas, e estou com tanto frio
Durante as noites frias, não tenho nada para me cobrir
Para matar a minha sede eu me curvo
Em direção às poças marrons no asfalto
E meu estômago está vazio há vários dias
Sou um fantasma congelado, com roupas rasgadas e geladas
Que vagueia despercebido como uma sombra
Através da atmosfera gelada
Em uma cidade sem luz
Injete uma dose de heroína no meu braço
Ou coloque uma bala na minha cabeça
Apenas me tire logo daqui