En fägrad kärlek; en vissnad begivenhet
Jag färdas längs ängar av fager lust
Trevandes, längtandes efter dig
I form av text tog det sitt slut
Ditt ansikte förvreds framför mig
Genom ridåer av regn jag störtar
I hopp om att finna en väg
Svart och kall asfalt under mina nakna fötter
Ledandes mig djupare in i ondo
I horisonten öppnar sig himlens askgråa valv
Stratus och nimbostratus i obehaglig symmetri
Apati och likgiltighet tar sin rättmätiga plats
Där en gång kärleken och hoppet fanns
Jag har aldrig älskat såhär starkt
Jag har aldrig hatat såhär starkt, såhär starkt
Du skall aldrig lova din andra hälft något
För människan är sårbar och förbrukbar
Än i dag lever jag mitt liv i skuggan
Av olust till den outhärdliga ovissheten inför framtiden
Skrikandes mitt namn, mina minnen
Um Amor Colorido; Um Evento Murchado
Eu caminho por campos de desejos belos
Tateando, ansiando por você
Em forma de texto, tudo chegou ao fim
Seu rosto se distorceu diante de mim
Através de cortinas de chuva eu me lanço
Na esperança de encontrar um caminho
Asfalto frio e negro sob meus pés descalços
Me levando mais fundo para o mal
No horizonte, o céu cinza se abre
Stratus e nimbostratus em simetria desconfortável
Apatia e indiferença tomam seu lugar de direito
Onde um dia havia amor e esperança
Nunca amei tão intensamente assim
Nunca odiei tão intensamente, tão intensamente
Você nunca deve prometer nada à sua outra metade
Pois o ser humano é vulnerável e descartável
Ainda hoje vivo minha vida na sombra
Da aversão à insuportável incerteza do futuro
Gritando meu nome, minhas memórias