Natten Till Imorgon
Bara några få timmar till
Är vad som återstår av den timglassand
Han hällt i de öppna sår han haft i sin hand
Och vägen till den skog där han snart skall vila
Är trampad stig. Just här bredvid
Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad
Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar
Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå
Så efter år ev felande gärningar
Ett liv i glöd börjar stigen bli väg
Då börjar livet bli död
Han ser sig själv i sin spegel
När han sakta reser sig ifrån golvet
Han ser en blick av vilja för han ser inte trollet
Som svettas, som skadats, som lidit
För all tid av pina har hastigt glidit bort
I den flod av aggression
Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den i ro
Och när betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp
Ensam i en tyst parad står viljan kvar
Som eko mellan väggar av stort kallt stål
Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden
Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr
Så som strömmen är avstängd och hyran betald
Hans familj och hans kära har fått vad som är kvar
Då återstår det bara att lägga sig ner och sova
Och ta emot den eviga nattens gåva
A Noite Até Amanhã
Só algumas horas a mais
É o que resta da areia da ampulheta
Que ele derramou nas feridas abertas que teve na mão
E o caminho para a floresta onde logo vai descansar
É uma trilha batida. Bem aqui ao lado
Um projeto, um caminho perspicaz para sair da cidade escaldante
Que queima sua alma, não deixa nada pra trás
Pra guiar, pra desejar, o valor que ele vai buscar
Então, após anos de ações erradas
Uma vida em brasa começa a trilha se tornar caminho
Então a vida começa a se tornar morte
Ele se vê no espelho
Enquanto se levanta lentamente do chão
Ele vê um olhar de vontade, pois não vê o monstro
Que suafre, que se machucou, que padeceu
Pois toda a dor foi rapidamente embora
Na corrente de agressão
Que lavou seu corpo e depois o deixou em paz
E quando a hesitação e a dúvida deixaram seu corpo
Sozinho em um desfile silencioso, a vontade permanece
Como um eco entre paredes de aço frio
Uma luz balançante lança um raio sobre a cama
Que repousa vazia, mas o vazio foge da vontade que todo vazio teme
Assim como a energia está cortada e o aluguel pago
Sua família e seus amados receberam o que restou
Então só resta deitar e dormir
E aceitar o presente da eterna noite