Vakande torn
Massiva torn av berg och jord
Vakar genom blåblek dimma
Skogen mellan dem tungt vilar
Landet under dem, i tigande stillhet.
Tidens skoningslösa händer, river och formar efter eget behag.
Vad kan då int stå emot om int massiva torn,
om int berg och jord?
Svarta torn omhuld av tunga moln
I denna tid vet endast fågeln i skyn
Vart fjälltornen står vart bjässar når
Om int solen står nånstans där opp
Denna mörka dag.
Från en era, ingen känner vid den
Sköt den opp genom handen av tiden.
Står stadigt om Handen ovan dagens sken,
i höjden vilar till stunden globen dalar
Torres Massivas
Torres massivas de pedra e terra
Vigiam pela névoa azulada
A floresta entre elas pesadamente repousa
A terra sob elas, em silêncio profundo.
As mãos implacáveis do tempo, rasgam e moldam a seu bel-prazer.
O que pode então resistir se não torres massivas,
se não pedra e terra?
Torres negras envoltas em nuvens pesadas
Neste tempo, só o pássaro no céu sabe
Onde as montanhas se erguem, onde os gigantes alcançam
Se não o sol brilha em algum lugar lá em cima
Neste dia sombrio.
De uma era, ninguém a conhece
Lançou-se através da mão do tempo.
Fica firme sob a mão acima do brilho do dia,
em altura repousa enquanto a esfera desce.