Jag Saknar Dej
Nu biter frosten igen
och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron
är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan
du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
men du är inte där
En doft går genom rummen
en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här...
Den här kärleken hänger kvar
som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
då saknar jag dej
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren
saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena
på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej
Eu Sinto Sua Falta
Agora o frio morde de novo
E os parques queimam como fogo
E o céu sobre a Västerbron
Está azul como gás agora à noite
Eu olho pela cidade
Você está em algum lugar
Sozinha ou talvez nos braços de outro homem
Um cabelo que se destaca
Na multidão do lado de fora de uma loja
Eu já vi isso algumas vezes agora
Mas você não está lá
Um perfume passa pelos cômodos
Uma voz em uma sala de cinema
Uma carta que nunca chega
Uma rádio, uma canção
Eu não anseio mais por ter você aqui
Mas eu sinto sua falta
Como se minha alma tivesse se afastado de mim
Para estar com você
Então eu sinto sua falta
Eu gostaria de nunca
Tê-la encontrado lá
Pessoas como nós não sabem o que é amor
Mas eu sinto sua falta
Agora estão tirando os barcos do canal
Logo a baía aqui vai congelar
Logo essas torres vão afundar
E os telhados em uma névoa gelada
As pessoas lá fora estão se mudando
De pequenas cidades, florestas
Do vento uivante da monotonia
Nós seguimos em frente como podemos
Entre sonho e realidade
Nós nos tornamos o que escolhemos
Nós nos tornamos nossa solidão
Eu não anseio mais por ter você aqui...
Esse amor permanece
Como um sem-teto que fica em um bar
As cadeiras sobre a mesa, todos foram embora
Ele fica lá onde está
Como se não entendesse nada
Como se minha alma tivesse se afastado de mim
Para estar com você
Então eu sinto sua falta
À mesa de jantar entre pessoas
Em um vagão do metrô
Então eu sinto sua falta
Como o inverno sente falta da primavera
Como o sábio sente falta do tolo
Como um remédio sobre as feridas
Como o pastor sente falta das ovelhas
Eu sinto sua falta
Quando sinto o cheiro das maçãs
Na Praça Södermalm
Quando sou sobrecarregado por um fardo
Apressado por uma dor
Que sussurra no meu ouvido
Que eu não posso nem quero
Amar de novo, que meu amor
Não é suficiente
Que estou morto para a vida
Que acabou e passou
Quando não encontro nada
Que me traga alegria
Então eu sinto sua falta