Den Stora Bilden
Jag var ung, jag var vild
Jag var stndigt p vg
Jag slet mig fri frn vad som n
hll mig fast
Jag strk runt husen om ntterna
Jag sg en repstege hnga ner
frn en prinsessas torn
Staden drnere var som en
labyrint av kristall
Vi var tv akrobater p ett tivoli
i en svajande mast
Vi slppte taget och landa p sltterna
dr ingen lever, dr ingen bor
Hon skulle rdda sin familj
var deras sista hopp
Hon skulle tnda igen
vad dom andra slckt
Hon flydde frn det dr
men hur lngt vi n kt
hade det inte varit nog
hade det inte rckt
Och jag sa: veva ner rutan
lt vinden ta ditt hr
Jag ska ta dig frn den hr vintern till vr
Vi ska g dr ingen gtt
dr ingen gr
Den stora bilden, den stora vrlden
och vinden i ditt hr
Och hg var himlen och fri var vr sng
Ett barn blev ftt uppe bland bergen
dr stjrnornas fall
strimmade mrkret som fyrverkeri
och norrskenet flammade och bljade
av och an
Vi hll vrt fort, vi hll vr mark
men till sommaren gick hon upp om ntterna
hennes rst blev hrd och kall
Hon stod vid fnstret med blicken i fjrran
som om hon hrde rster
frn ett lmnat land
Och jag sa: veva ner rutan
lt vinden ta ditt hr
Jag ska ta dig frn den hr vintern till vr
Vi ska g dr ingen gtt
dr ingen gr
Den stora bilden, den stora vrlden
och vinden i ditt hr
Nu jobbar jag ute p plattan
rullar dom hr vagnarna in och ut
Jag sg henne vid en gate vid jul
Mannen hon har nu klr henne bra
Sg planet lyfta sen frn bana A
frsvann upp genom molnen med ett tjut
Hon har vad hon har nu
Jag har vad jag har
Hon r fast menjag ska ta mig ut
hrifrn en
A Grande Imagem
Eu era jovem, eu era selvagem
Eu estava sempre a caminho
Eu me libertei do que me prendia
Me segurava firme
Eu corria ao redor das casas à noite
Eu vi uma escada de corda pendurada
Do alto da torre de uma princesa
A cidade lá embaixo era como um
labirinto de cristal
Éramos dois acrobatas em um parque de diversões
Em um mastro balançando
Nós soltamos as mãos e caímos nos campos
Onde ninguém vive, onde ninguém mora
Ela iria salvar sua família
Era a última esperança deles
Ela iria reacender
O que os outros apagaram
Ela fugiu de lá
Mas quão longe já tínhamos ido
Não teria sido o suficiente
Não teria bastado
E eu disse: abaixa a janela
Deixa o vento levar seu cabelo
Eu vou te levar desse inverno pra primavera
Nós vamos pra onde ninguém vai
Onde ninguém vai
A grande imagem, o grande mundo
E o vento no seu cabelo
E alto estava o céu e livre era nossa canção
Uma criança nasceu lá nas montanhas
Onde as estrelas caem
Riscando a escuridão como fogos de artifício
E a aurora boreal flamejava e brilhava
De um lado pro outro
Nós mantivemos nosso forte, nós mantivemos nosso chão
Mas no verão ela começou a sair à noite
Sua voz ficou dura e fria
Ela estava na janela com o olhar distante
Como se ouvisse vozes
De uma terra abandonada
E eu disse: abaixa a janela
Deixa o vento levar seu cabelo
Eu vou te levar desse inverno pra primavera
Nós vamos pra onde ninguém vai
Onde ninguém vai
A grande imagem, o grande mundo
E o vento no seu cabelo
Agora eu trabalho na pista
Movendo esses vagões pra dentro e pra fora
Eu a vi em um beco no Natal
O homem que ela tem agora a trata bem
Vi o avião decolar da pista A
Desaparecendo nas nuvens com um grito
Ela tem o que tem agora
Eu tenho o que tenho
Ela está presa, mas eu vou me livrar
Daqui.