395px

Odessa

Ulf Lundell

Odessa

Jag gr dom hr gatorna p dagarna
Jag gr dom p ntterna ibland
Min lgenhet r som en cell
i ett fngelse i ett frmmande land
Alla jag knde
allt jag kunde ta p glider undan
Jag r rdd att dras in i mrkret
fr gott
Jag sitter i stolen
Jag drmmer, jag blundar

Folk p gatorna ser ut som robotar
Deras gon r alldeles dda
Dom har munnar som fiskar
Fr bleka och fr kalla fr att blda
Det fanns fruar, det fanns barn
det fanns berg att ta sig ver
Dom r p sina hll nu och dom har
vad dom har och behver

Dom sger att den gamle mannen som bor
i huset dr snart r helt begravd
under travar av tidningar, travar av bcker
och saker han har
Han bara sitter dr inne
slpper aldrig in nn
Jag gr frbi, det r inte svrt fr mig
att man kan bli sn

Du nr en punkt dr inget tycks
betyda nnting lngre
Allt slcks ner och cirkeln runt dig sjlv
blir allt trngre
Om ntterna kommer dom ensamma
och vldsamma ut
Ngra hamnar i nn annans sng
fr en natt, andra p en sjukhusakut

Hromnatten gick jag frbi en fotoaffr
Rutan var krossad
det lg ngra kameror kvar
Jag tog en Nikon och sen stod jag
dr ett tag, men inte en mnniska kom
bara ett frlskat par
Dom gav mig ett leende
Son tog jag ngra bilder av mig sjlv
i spegeln i hallen och satte in dom p
match.com nsta kvll

Fick svar frn Elena i Odessa
Hennes far var stridsflygare
gick ner i en sj utanfr Poltava
Hennes pojkvn slog henne
Hon ville ha familj, man och barn
Hon bor med sin mor vid Svarta Havet
Hon ser levande ut
hon r vacker och glad
Hon vill ngonting
Jag har aldrig varit dr
Jag kan ge henne vad hon vill ha

Odessa

Eu ando por essas ruas durante o dia
Eu ando por elas à noite às vezes
Meu apartamento é como uma cela
Em uma prisão em um país estranho
Todos que eu conhecia
Tudo que eu podia tocar escorrega entre os dedos
Eu tenho medo de ser puxado para a escuridão
Para sempre
Eu estou sentado na cadeira
Eu sonho, eu fecho os olhos

As pessoas nas ruas parecem robôs
Seus olhos estão completamente mortos
Elas têm bocas como peixes
Muito pálidas e muito frias para brilhar
Havia esposas, havia crianças
Havia montanhas para escalar
Elas estão em seus cantos agora e têm
O que têm e precisam

Dizem que o velho homem que mora
Na casa de lá está quase enterrado
Sob pilhas de jornais, pilhas de livros
E coisas que ele tem
Ele só fica lá dentro
Nunca deixa ninguém entrar
Eu passo por ele, não é difícil para mim
Ver que alguém pode ficar assim

Você chega a um ponto onde nada parece
Significar nada mais
Tudo se apaga e o círculo ao seu redor
Fica cada vez mais apertado
Às noites, eles vêm sozinhos
E violentos para fora
Alguns acabam na cama de outra pessoa
Por uma noite, outros em uma emergência hospitalar

Na madrugada, passei por uma loja de fotos
A vitrine estava quebrada
Havia algumas câmeras deixadas
Eu peguei uma Nikon e então fiquei
Lá por um tempo, mas ninguém apareceu
Apenas um casal apaixonado
Eles me deram um sorriso
Então tirei algumas fotos de mim mesmo
No espelho do corredor e coloquei no
match.com na noite seguinte

Recebi uma resposta da Elena em Odessa
O pai dela era piloto de caça
Caiu em um lago perto de Poltava
O namorado dela a agredia
Ela queria uma família, marido e filhos
Ela mora com a mãe à beira do Mar Negro
Ela parece viva
Ela é bonita e feliz
Ela quer algo
Eu nunca estive lá
Eu posso dar a ela o que ela quer

Composição: