Xavante
Jag var tio r den gngen
och julen var p vg
Jag nska mej en hund och en resa
till en Sderhavs
Jag fick min frsta grammofon
och en bok av en ventyrsman
Han levde d, nu r han dd
Han satte upp en expedition
och gav sej in i Mato Grosso land
Vidare, vidare uppfr Rio das Mortes
tills han fann
Xavante
Jag var med honom p bten
i djugelns heta fukt
Pirayorna inunder, anacondor
och jaguaren p stranden
Hela natten in mot juldan
tills Apoena stod framfr oss
Hvding ver vildar i dom vilda landen
Nakna med lnga bgar
och pilar genom vit mans hud
Inga smycken, ingen nd
ingen Gud
hos Xavante
Jag kan knna lukten av nejlika, saffran och glgg
och vrmen i huset och tryggheten dr
Jag var tio r den gngen och snflingor fll
en juldagsmorgon lngt ifrn hr
Min far satte krvar i bjrken och domherrar kom och t
Uppfr Rio das Mortes styrde Blomberg
i sin ranka, vingliga bt
Nu har jag hela vrlden i huvudet
och dom frker f in nnu mer
Dom flsar mej i nacken frn morgon till kvll
med sina tungor
Ingen verklighet lngre som jag kan lita p
efter alla lgner som mtts med lgn
frn dom djvlarna som bara har tomma ord i sina lungor
Jsg kund bara st dr och se p
nr klubban fll, jag hade inte rd
Inga smycken, ingen Gud
ingen nd
Nu r jag en Xavante
Xavante
Eu tinha dez anos naquela época
E o Natal estava chegando
Eu desejava um cachorro e uma viagem
Para o Sul do país
Eu ganhei meu primeiro gramofone
E um livro de um aventureiro
Ele viveu lá, agora ele está morto
Ele organizou uma expedição
E se aventurou na terra do Mato Grosso
Seguindo, seguindo pelo Rio das Mortes
Até que ele encontrou
Xavante
Eu estava com ele no barco
Na umidade quente da selva
Piranhas por baixo, anacondas
E a onça na praia
A noite toda até o amanhecer
Até que Apoena apareceu diante de nós
Líder dos selvagens nessas terras bravas
Nus com longas lanças
E flechas atravessando a pele do homem branco
Sem joias, sem compaixão
Sem Deus
Entre os Xavante
Eu posso sentir o cheiro de cravo, açafrão e quentão
E o calor na casa e a segurança lá
Eu tinha dez anos naquela época e flocos de neve caíam
Uma manhã de Natal longe daqui
Meu pai pendurou guirlandas nos pinheiros e os pintassilgos vieram e cantaram
Pelo Rio das Mortes, Blomberg navegava
Em seu barco torto e balançante
Agora eu tenho o mundo na cabeça
E eles querem mais ainda
Eles me cutucam no pescoço de manhã até à noite
Com suas línguas
Não há mais realidade em que eu possa confiar
Depois de todas as mentiras que se misturaram com a verdade
Desses diabos que só têm palavras vazias em seus pulmões
Eu só podia ficar lá e olhar
Quando o porrete caiu, eu não tinha coragem
Sem joias, sem Deus
Sem compaixão
Agora eu sou um Xavante