Titania

Titania

Titania

Um anel de violinos minúsculosEn klang av små fioler
Pode fraco como assobiar no avelã e vidoeiro,Går svag som susning i hassel och björk,
E a lua está brilhando nos prados,Och månen på ängarna skiner,
Mas a floresta é escura meia-noite.Men skogen är midnattsmörk.
Ele pode ser vislumbrado, ele flutua como cabelo de fluxo,Det skymtar, det svävar som böljande hår,
A dança nos dedos tonto etéreos.Det dansar på yra eteriska tår.
Ti tomar! titânia!Ti ta! titania!

Os vislumbres que barmar e pescoços,Det skymtar som barmar och halsar,
Ele levanta o trailer como seda e gaze,Det lyfter släp som silke och flor,
Ele voa, ele abana e rolosDet vajar, det viftar och valsar
Os delicados, sapatos alados.I nätta, bevingade skor.
Quem é que mantém a sua vento leve baileVem är det, som håller sin vindlätta bal
À meia-noite em månsilversal?Vid midnattens timme i månsilversal?
Ti tomar! titânia!Ti ta! titania!
Ti tomar! titânia!Ti ta! titania!