Frekastein
Mot natten blickar jag upp,
slagen driven till marken.
Svindlande tankar rusar kring,
omtöcknad fylld av förbittring ...
Förbittring ... Förbittring ...
Blodet river i mina vener,
min själ bestulen.
Urdriven min broderhälft,
hör nattens barn ...
Hör nattens barn ... Hör nattens barn ...
Nattens barn gråter, en fallen far.
Sorg blir till vrede; kallt regn faller.
Dövar min smärta, ger mig kraft åter.
Minner mig om nidingars dåd.
Fångad i elden, ingen väg ut.
Huggen och slagen, av runor bunden.
Binder min själ, min vargbroder.
Själ utan kropp, kropp utan själ.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Svärtat blod i andras ögon.
Fulländning av själen genom blod.
Avlad ur vargtörnets sting,
under nattens drömmar.
Ett tomrum fyllt,
en tvillingsjäl till mig bunden.
Tiden kommer då jag åter är hel,
då jag åter härskar natten.
I vargstenen de bundit min själ.
En dag skall runor brista ...
Brista ... Brista ...
Frekastein
Na noite eu olho pra cima,
derrubado, jogado no chão.
Pensamentos vertiginosos correm,
embriagado, cheio de amargura ...
Amargura ... Amargura ...
O sangue arde nas minhas veias,
minha alma foi roubada.
Expulsão da minha metade,
ouve as crianças da noite ...
Ouça as crianças da noite ... Ouça as crianças da noite ...
As crianças da noite choram, um pai caído.
A tristeza se transforma em raiva; a chuva fria cai.
Alivia minha dor, me dá força de novo.
Lembra-me dos feitos dos covardes.
Preso no fogo, sem saída.
Cortado e espancado, amarrado por runas.
Prende minha alma, meu irmão lobo.
Alma sem corpo, corpo sem alma.
Runas gravadas, a mente do cinza segura.
Acorrentado, preso com um prego de ferro vermelho.
Runas gravadas, a mente do cinza segura.
Acorrentado, preso com um prego de ferro vermelho.
Runas gravadas, a mente do cinza segura.
Acorrentado, preso com um prego de ferro vermelho.
Sangue escurecido nos olhos dos outros.
A plenitude da alma através do sangue.
Gerado pela picada do lobo,
sob os sonhos da noite.
Um vazio preenchido,
uma alma gêmea atada a mim.
Chegará o tempo em que estarei inteiro de novo,
quando eu reinar novamente sobre a noite.
Na pedra do lobo, amarraram minha alma.
Um dia as runas vão se romper ...
Romper ... Romper ...