Hemfärd

Voltar Para Casa

Hemfärd

O primeiro amanhecer do outono sobe lentamente
Höstens första gryning stiger stilla, sprider sina
Espalhando cor ao longo do campo gelado
färger över frostig äng. Löv faller mot marken
Folhas caem no chão, um agitado mar de cores
ett stormande hav av färger

Uma permanente escuridão está uma vez mais diante do portão dos Anos
Ett bidande mörker, står åter vid årets port...Landet faller
A terra afunda em um torpor tranquilo, os dias parecem escurecer sob nuvens pesadas
mot en stilla dvala. Dunkla ter sig dagarna, under moln tyngda av
Com chuva. Gelada é a espuma de Rimfaxe
regn. Isig är Rimfaxes fradga
Nas primeiras horas
i arla timma

Os chamados da floresta me chamam para a casa. Para meus parentes
Ropen från skogen kallar mig hem, till mina
Para minha cama. Caminho de casa, de volta para casa meus sussurros internos
fränder...till min säng. Hemåt, hemåt...viskar mitt inre
Lar de vales profundos e vales cheios de folhas
Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor

Para os caminhos que eu sempre quis saber, para riachos que extinguiram minha sede
Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst
Para lagoas e lagos tão conhecidos por mim, onde eu vi meu reflexo
Till gölar och sjöar för mig så bekanta, där jag speglat mig, svalkat
Gelado na noite sob o céu cheio de estrelas
mig under stjärnklara nätter

Casa, para sentir o frio da brisa matinal
Hem, för att känna morgonbrisens kyla
Na montanha das fadas... Casa
på rådarnas berg...hem

Pensamentos vagam pela terra antiga. Esperança dos ecos
Tankar vandrar över gammal mark. Ekon av det
Dos velhos legados, envolta na respiração pesada dos deuses
gamla arvets hopp. Sluten av gudarnas tunga andedräkt

As folhas de cinza sussurram silenciosamente
Askens blad viskar stilla, täljer om jorden och
Eles contam da terra e mundos embaixo de montanhas, e aqueles que governam lá
världar nedan, om bergen och de som där råda
Eles sussurram daquilo que é a minha casa
Viskar om det som är mitt hem

Estas raízes que resfriam nos riachos frios do submundo
Dess rötter som sig svalka i underjordens kalla
Eles contam da sabedoria que habita
strömmar. Täljer om visdom som dväljs och
E a força primordial brilhando lá
urkraften som glöder däri

Eles sussurram do mar, e riachos que correm lá
Viskar om havet och bäckarna som där mynnar
Da floresta meditando, escura e silenciosa
Om skogen som ruvar dunkel och stilla
Cheia de memórias e velhas feridas
fylld av minnen och gamla sår

Tenaz e forte, orgulhosa e sábia. Com raízes no solo
Seg och kraftfull, stolt och klok. Med roten i myllan
Cheias do líquido da vida
fylld av livets dryck

Eles contam dos povos antigos, da beleza que dança
Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar
Sobre o pântano. Do rei da floresta, tranquilamente observando pela
över myren. Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens
Margem do lago
kant

Da amante da floresta, a frágil e enganadora
Om skogens härskarinna den fagra som förvillar
Este ser do sexo feminino, com um delicioso aroma de folhas
Detta kvinnliga väsen ljuvt doftande av löv

Eles sussurram do céu e as estrelas acima, dos segredos acima
Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan
Eles sussurram da água fresca dos riachos do norte
om hemligheterna som djäljes där. Viskar nordanbäckens friska
Eles falam da Bifrost, e o caminho final para casa
vatten. Talar om Bifrost den slutliga vägen hem

O sol se põe lentamente no horizonte. Os dois mundos se encontram
Stilla går solen ned i horisonten, de två världarna möts
Um reino dos sonhos cai perto
ett drömmens rike faller inpå

Do lago uma névoa sobe. Leve, como lágrimas de um elfo
från tjärnen stiger en dimma, lätt som älvors tårar
Vagueia sobre a superfície preta
vandrar ovan den svarta ytan

Estou aqui uma vez mais, na montanha das fadas
Än en gång står jag här. På rådarnas berg
Sentindo o frio da brisa noturna. A lua canta sua plenitude
Känner nattbrisens kyla. Månen sjunger sin full

Ouço meus parentes chamando, me recebendo em casa
Hör mina fränder ropa. Välkomnar mig hem
Nunca mais vou deixar este meu lar eterno
Aldrig mer lämnar jag detta. Detta eviga bo