Ett sista farväl
Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår
Händer kalla mist sitt liv
Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd
Säg hur kan jag bota dig?
Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll
En färd i sorgens dagg
På sporrad häst nu här, till livet endast gäst
För att möta dig igen
Du gråter, Solvit, grymma tårar faller
Var tår faller blodig på likets bröst
Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker
På den dödes arm, du sorglös vila får
Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit
Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av
Rida med följe över himlens rand
Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall
Innan salens hane galer dag
Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit
Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren
Hon föll snart död, min Skjöldungadis
Saknaden bragde hennes liv
Uma Última Despedida
Sua armadura carrega sangue, a geada cobre seu cabelo
Mãos frias, a névoa leva sua vida
Fico feliz em te ver, como um corvo na alegria do campo de batalha
Diga, como posso te curar?
Só você causou isso, você, a bela de Sävafjäll
Uma jornada na orvalho da tristeza
Montado em um cavalo agora aqui, apenas um convidado da vida
Para te encontrar novamente
Você chora, Solvit, lágrimas cruéis caem
Cada lágrima cai sangrenta sobre o peito do cadáver
Você que está viva, siga-me para a escuridão da cova
Nos braços do morto, você encontrará um descanso despreocupado
Mortos por uma lança, na traição do segredo
Fejdrunor nos separou
Uma última despedida, minha Skjöldungadis
Do peso da angústia, eu voltei aqui
Agora eu preciso ir, agora eu vou partir
Cavalgar com companhia além do horizonte
Estarei a oeste, de volta ao salão do Pai de Todos
Antes que o galo do salão cante ao amanhecer
Mortos por uma lança, na traição do segredo
Fejdrunor nos separou
Uma última despedida, minha Skjöldungadis
Do peso da angústia, eu voltei aqui
Nunca volte lá, para a casa dos mortos, quando as águias dormirem no galho do freixo
Ela caiu logo morta, minha Skjöldungadis
A saudade levou sua vida