Freyrs blod
Den förstfödde son av Yngvefreys ätt
Stupade handlöst i böljfritt kar
En miste ljus i dvärgkungars sal
Söner tog riket när fadern slets av glöd
En kung som släckte äringens törst
Då ådror tömts på blod
Barnen som gavs sotens död
Och reds av Lokes tös
Hästdisen Hel, älskade rikt
Hästdisen Hel, red kungens lik
Ett löfte om hämnd, för bevingade vän
Hör, hör deras öden
De från urgammal tid, då världen brann
De av gudarnes börd, med dödens fylgja
Med fördömelsens kall, blev söners fall
Broder mot bror, stål krossar släktskapets borg
Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik
Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv
Natten sväljer månen blek
I natten ett gille med skratt och lek
Rök följde objuden gäst
Och elden blev värd för fest
Sonen for över östens hav
Hård dans honom ester gav
Havet kväder djupt om hans död
Vid hjärtat av sjö
Horn töms för gudaätt
De som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott
Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt
Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott
I kvädets sång
Sangue de Freyr
O primogênito filho da linhagem de Yngve Frey
Caiu sem defesa em mar calmo
Perdeu a luz no salão dos reis anões
Os filhos tomaram o reino quando o pai foi consumido pelo fogo
Um rei que apagou a sede da eternidade
Quando as veias se esvaziaram de sangue
As crianças que foram dadas à morte da fuligem
E atormentadas pela filha de Loki
A deusa dos cavalos Hel, amada em riqueza
A deusa dos cavalos Hel, montou o corpo do rei
Uma promessa de vingança, por um amigo alado
Ouça, ouça seus destinos
Os que vêm de tempos antigos, quando o mundo ardia
Os de origem divina, com a companhia da morte
Com o chamado da condenação, caiu dos filhos
Irmão contra irmão, o aço quebra a fortaleza do sangue
Caiu em batalha e seu irmão pesou o galho com o corpo
A sepultura estava árida, quando lobo e águia arrancaram sua vida
A noite engole a lua pálida
Na noite, um banquete com risos e brincadeiras
A fumaça seguiu o convidado indesejado
E o fogo se tornou o anfitrião da festa
O filho atravessou o mar do leste
Uma dança dura que os estonianos lhe deram
O mar murmura profundamente sobre sua morte
No coração do lago
Os chifres se esvaziam para a linhagem divina
Aqueles que nasceram com culpa e herdaram a maldição
Pesadamente repousa o destino para o portador do capacete
Mas a memória guarda o legado de filho e rainha
Na canção da noite