395px

Nostalgia

Markoolio

Nostalgi

Sätt er kära barn, låt mig låna en minut
Jag ska berätta en historia om hur livet var förut
Ni kommer inte tro mig men det jag säger är sant
Förr fanns en elak häxa som vi kallade flortant

Och storpotäten rövade bort min granne
Det hände faktiskt när han satt och kollade på clownen manne
Och i kiosken på gatan jobbade en surmulen man
Vi fick peka på godiset och sen plockade han

Och vi hade två kanaler att välja på
Testbild på ettan och balett på TV 2
Linus på linjen var det enda som var tecknat
Och efter klockan tio blev rutan becksvart

Man gick fram till TVn om man ville byta kanal
Fanns ingen fjärkontroll så man hade inget val
Vid repris blinkade R så alla insåg fakta
För folk kunde tro att det hände igen fast sakta

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Mobiltelefoner det hade ingen då
Så hade man gått ut var man omöjlig att nå
Och skulle man ringa nån gick fingarna gå ur led
För luren hade inga knappar utan en grej som man vred

Det var på dem tiden man hyrde moviebox
Och på alla grabbars väggar satt Samantha Fox
De fanns en färglad kub som alla vred och vände på
Och om man löste dess mysterium, ja va hände då?

Min första dator hade 64 KB
Man surfade på vatten, och så var det med det
Dataspelen laddades in från kassett
Det tog en tjugofem minuter om allting gick rätt

Och förr i tiden fanns inte e-post brev
Man hade papper och nåt som kallas penna när man skrev
Nu känns det som att jag är en riktigt gammal man
Och jag tror det knappt sjäv men hela historien är sann

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Men hur blir det med refrängen då?
Inte fan vet jag, inte fan vet jag, inte fan vet jag!
Ska vi inte ha nån refräng?
Nej, nej! Skit i den, skit i den, vi spelar in den sen!

Nostalgia

Coloquem-se, queridos filhos, me deixem pegar um minuto
Vou contar uma história de como a vida era antes
Vocês não vão acreditar em mim, mas o que digo é verdade
Antes havia uma bruxa malvada que chamávamos de velha do flúor

E o grande batata sequestrou meu vizinho
Aconteceu de verdade quando ele estava assistindo o palhaço Manne
E na banca da esquina trabalhava um cara carrancudo
A gente apontava para os doces e ele pegava pra gente

E a gente tinha duas canais pra escolher
Imagem de teste no um e balé na TV 2
Linus na linha era o único desenho animado
E depois das dez a tela ficava completamente preta

A gente ia até a TV se quisesse trocar de canal
Não tinha controle remoto, então não tinha escolha
Na reprise piscava um R, então todo mundo percebia
Porque as pessoas podiam achar que estava acontecendo de novo, mas devagar

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Celulares ninguém tinha naquela época
Se você saísse, era impossível de contatar
E se quisesse ligar pra alguém, os dedos saíam do lugar
Porque o telefone não tinha botões, era uma coisa que você girava

Era naqueles tempos que se alugava moviebox
E nas paredes de todos os garotos estava a Samantha Fox
Tinha um cubo colorido que todo mundo girava e virava
E se você resolvesse seu mistério, o que acontecia então?

Meu primeiro computador tinha 64 KB
A gente navegava na água, e era assim que era
Os jogos de computador eram carregados de fita
Levava uns vinte e cinco minutos se tudo desse certo

E antigamente não existia e-mail
A gente tinha papel e algo que chamava caneta pra escrever
Agora parece que sou um homem bem velho
E mal consigo acreditar, mas toda a história é verdadeira

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Mas e a refrão, como fica?
Não faço ideia, não faço ideia, não faço ideia!
A gente não vai ter refrão?
Não, não! Deixa pra lá, deixa pra lá, a gente grava depois!

Composição: