395px

Titanic

Mikael Wiehe

Titanic

Det brjade som en skakning p nedre dck
Det fyllde oss vl mer med hpnad n med skrck
Vi frstod inte riktigt orsaken till
att fartyget sprungit lck
Man hade sagt oss att detta var vrldens modernaste
osnkbara skepp

Du tog vrt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en trja
Jag tnkte att havet r skert kallt
Nr vi steg ut ur vr hytt och sg
hur vattnet brjat strmma in
sg jag en tr, eller var det kanske en droppe vatten
p din kind

Vi fljde pilar som angav rddningsbtens plats
Det var p versta dck fast det 'gentli'n var frsta klass
Vi var rtt mnga men alla tog det ganska lugnt
Det var vl bara en herre frn tredje klass
som trngde sej lite dumt

Vi trffa en man som vi hlsat p frut
Han presenterade oss fr sin dotter och sin fru
Nr vi kom upp p dck, sa kaptenen
att livbten inte gick att f i sjn
Det var visst kedjorna till n'n hissanordning
som ngon hade glmt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi sklade fr imperiet och fr varann'
Nu brja skeppet att sjunka snabbare
och dess lutning var ganska stor
Mnga hoppade i vattnet
Men vi beslt att stanna kvar ombord

Sen lmna rttorna skeppet fr att ska sej mot land
Men vi stod kvar dr p dcket och hll varann' i hand
Vi tnkte, havet r alltfr stort och kallt och vilt
Och i dom btar som satts i sjn fanns inte plats
fr en enda till

Sen spela fartygsorkestern Nrmare Gud till Dig
Det kndes lite fnigt men nd rtt typiskt
fr just vr tid
Vi har frlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi gr till botten dr vi str
Men flaggan, den gr i topp

Titanic

Começou como um tremor no convés de baixo
Nos encheu mais de espanto do que de medo
Não entendíamos bem a razão de
O navio ter feito água
Disseram que este era o navio mais moderno do mundo
Inafundável

Você tirou foto das crianças, das suas joias e do seu chapéu
Eu peguei uma blusa
Achei que o mar era bem gelado
Quando saímos da nossa cabine e vimos
Como a água começou a entrar
Vi uma lágrima, ou talvez fosse uma gota d'água
Na sua bochecha

Seguimos as setas que indicavam o lugar do bote salva-vidas
Era no convés mais baixo, mas na verdade era primeira classe
Éramos muitos, mas todos estavam bem tranquilos
Era só um cara da terceira classe
Que se meteu de forma meio boba

Encontramos um homem que já tínhamos cumprimentado antes
Ele nos apresentou à sua filha e à sua esposa
Quando chegamos ao convés, o capitão
Disse que o bote não ia conseguir sair
Era as correntes de algum mecanismo
Que alguém tinha esquecido

Fomos ao bar e ganhamos um brinde de champanhe
E brindamos pelo império e por nós
Agora o navio começou a afundar mais rápido
E sua inclinação era bem grande
Muitos pularam na água
Mas decidimos ficar a bordo

Depois deixamos o navio para se dirigir à costa
Mas ficamos lá no convés e seguramos as mãos
Pensamos, o mar é grande demais, gelado e selvagem
E nos barcos que foram colocados na água não havia espaço
Para mais um só

Então a orquestra do navio tocou Mais Perto de Ti, Ó Deus
Parecia meio engraçado, mas era bem típico
Da nossa época
Perdemos a última gota de esperança
Vamos ao fundo, onde estamos
Mas a bandeira, essa está a tremular

Composição: Mikael Wiehe