Dagen Då Jag...
Allt jag har kvar är ett kort utav dig
Ett kort utav dig där du ler med din mun
Jag frågar mig själv vad jag gjorde för fel
Jag frågar mig själv en gång varje sekund
Vindrutetorkarna sköljer bort regn
Tänk dig att jag vore regn som försvann
Om jag vore regn ja då skulle du se
Ja då skulle du se att du ingenting vann
Man kan inte leva på minnena blott
Men minnen är bra dom lever alltid kvar
Men jag kan ej tänka på tiden som var
För tiden som var är det bästa som jag har
Blott minnen och drömmar det gör ingen man
En dröm är så falsk för man minns ju aldrig allt
Jag minns inte hur jag har kommit dithän
Men jag måste ha missat nåt mycket relevant
Ni kan kalla mig självisk
Och det är säkert just vad ni gör
Men ni kommer aldrig att glömma
Den dagen då jag dör
Vinden river och skriker åt mig
Jag tror att jag skriker men inte ens jag hör
Vindrutetorkarna fortsätter slå
Jag undrar om du ens märker att jag dör
Gryningen nalkas på sidorna två
Mina sidor är två ser någon mig ändå
Nej klockorna fortsätter ticka och slå
Ja dom tickar och slår för fort för att förstå
Ni kan kalla mig självisk...
Min resa den fortgår i svindlande fart
Mot svindlande höjder där dimman ligger tät
Med sinande krafter så fortsätter jag
Jag fortsätter sakta att lossa mina nät
Djävulen skrattar han lockar på mig
Han lockar på mig från sitt helvete
Om ingen nu stannar och ser sig omkring
Och ser sig omkring så fortsätter han le
Ni kan kalla mig självisk...
O Dia em Que...
Tudo que me resta é uma foto sua
Uma foto sua onde você sorri com a boca
Me pergunto o que eu fiz de errado
Me pergunto a cada segundo, uma vez só
Os limpadores de para-brisa lavam a chuva
Imagina que eu fosse a chuva que desapareceu
Se eu fosse a chuva, você veria
Sim, você veria que não ganhou nada
Não dá pra viver só de lembranças
Mas as memórias são boas, sempre ficam
Mas não consigo pensar no tempo que passou
Pois o tempo que passou é o melhor que eu tenho
Só memórias e sonhos não fazem um homem
Um sonho é tão falso, pois nunca se lembra de tudo
Não lembro como cheguei até aqui
Mas devo ter perdido algo muito importante
Vocês podem me chamar de egoísta
E com certeza é isso que vocês fazem
Mas vocês nunca vão esquecer
Do dia em que eu morrer
O vento rasga e grita pra mim
Acho que estou gritando, mas nem eu ouço
Os limpadores de para-brisa continuam batendo
Me pergunto se você percebe que estou morrendo
A aurora se aproxima, de dois lados
Meus lados são dois, alguém me vê ainda?
Não, os relógios continuam a ticar e a bater
Sim, eles ticam e batem rápido demais pra entender
Vocês podem me chamar de egoísta...
Minha jornada continua a uma velocidade alucinante
Rumo a alturas vertiginosas onde a névoa é densa
Com forças se esgotando, eu sigo em frente
Vou lentamente soltando minhas redes
O diabo ri, ele me chama
Ele me chama do seu inferno
Se ninguém parar e olhar ao redor
E olhar ao redor, ele continuará a sorrir
Vocês podem me chamar de egoísta...