Fler Än Er
Om solen slutar skina så har månen ingen chans
Då visar den sitt rätta jag, helt död och utan glans
Men mångubben han lurar oss med romantik och sång
Så att baksidan döljs i skugga dygnet om
I stora vackra salar och i trötta tomma hus
Överallt så sitter dom som lever utav ljus
Ljus som inte tillhör dom som verkar skina mest
Ljus som har stulits ifrån dom som har förtjänat värmen bäst
Men alla vet att solen är en stjärna som kan dö
Och när det händer står statyer kvar helt täckta utav snö
Och skvallrar om att makten är en lättvunnen trofé
Som lika lätt förvandlas till ett monument av sten
Ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler
På skolgården så tävlar alla dom som inte vet
Att mönster redan skapas fast det bara är på lek
Herren uppå täppan vet att makt är nåt man tar
Och något man försvarar tills det inte längre finns nåt motstånd kvar
En halvtimme om dagen är mer än inget alls
En halvtimme att känna greppet om de andras hals
För den som inget äger vinner allting på att ta
Men kan ej heller mista något om han ger av det han inte har
Men alla vet att solen...
Den dan vi kröner kungar som inte kräver land
Den dan vi kröner människor som lever för varann
Då kanske våra parker blir ett minne att ha kvar
En lund i våra hjärtan så vi aldrig glömmer av
Alla er som hade mycket mer men slutligen fick lov att kliva ner
Ni sträckte er för mycket mer, ja mer, och mer, och mer, men vi var fler
Ja ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler, fler än er...
Mais do que Vocês
Se o sol parar de brilhar, a lua não tem chance
Então ela mostra seu verdadeiro eu, totalmente morta e sem brilho
Mas o homem da lua nos engana com romantismo e canção
Para que o lado obscuro fique escondido na sombra o dia todo
Em grandes salas lindas e em casas vazias e cansadas
Por toda parte, eles estão lá, vivendo da luz
Luz que não pertence a quem parece brilhar mais
Luz que foi roubada de quem mais merece o calor
Mas todos sabem que o sol é uma estrela que pode morrer
E quando isso acontece, as estátuas ficam cobertas de neve
E sussurram que o poder é um troféu fácil de conquistar
Que se transforma facilmente em um monumento de pedra
Vocês queriam muito mais, mas as pombas ganharam algo pra cagar
Sempre ser mais, sempre ser mais, nós sempre seremos mais
No pátio da escola, todos competem sem saber
Que padrões já estão sendo criados, mesmo que seja só brincadeira
O cara lá em cima sabe que poder é algo que se toma
E algo que se defende até não haver mais resistência
Meia hora por dia é mais do que nada
Meia hora pra sentir o controle sobre o pescoço dos outros
Pois quem não possui nada ganha tudo ao tomar
Mas também não pode perder nada se der do que não tem
Mas todos sabem que o sol...
No dia em que coroarmos reis que não exigem terras
No dia em que coroarmos pessoas que vivem umas pelas outras
Então talvez nossos parques se tornem uma memória a ser guardada
Um bosque em nossos corações para que nunca esqueçamos
Todos vocês que tinham muito mais, mas no final tiveram que se retirar
Vocês se esticaram demais, sim, mais, e mais, e mais, mas éramos mais
Sim, vocês queriam muito mais, mas as pombas ganharam algo pra cagar
Sempre ser mais, sempre ser mais, nós sempre seremos mais, mais do que vocês...