Bleak Autumn
jag ser ett landskap så vackert
under en himmel, blek och kall
det förtäljer en lögn
det fyller mig med dysterhet
dess fägring blott en påminnelse
om livets förgänglighet
likt frosten som täcker marken
en dödande kyla min själ förtär
inget finns bortom denna förtvivlan
i denna hopplöshetens boning
likt ett irrbloss i natten jag vandrar
ett öde för evigt beseglat
stormen som aldrig passerade
vinden som viner i sinnet
den eviga kampen mot sig själv
melankolins obevekliga kall
jag ser ett landskap så vackert
under en himmel, blek och kall
som förtäljer en lögn
det fyller mig med dysterhet
dess fägring blott en påminnelse
om livets förgänglighet
likt frosten som täcker marken
en dödande kyla min själ förtär
stormen som aldrig passerade
vinden som viner i sinnet
den eviga kampen mot sig själv
melankolins obevekliga kall
ensamhet.. en ändlös strävan
du vackra höst
svep in mig i din skrud
fyll mig med ditt svårmod
under en himmel, blek och kall
låt nattens kalla vindar härja
den kommande gryningen, ett hopp så falskt
all fägring förgås, blir till ända
Outono Sombrio
eu vejo uma paisagem tão linda
sob um céu, pálido e frio
ela conta uma mentira
me enche de tristeza
sua beleza é só um lembrete
do quão passageira é a vida
como a geada que cobre o chão
a fria morte consome minha alma
nada existe além dessa desilusão
neste lar da desesperança
como uma luz errante na noite eu caminho
um destino selado para sempre
a tempestade que nunca passou
a brisa que uiva na mente
a eterna luta contra si mesmo
a chamada implacável da melancolia
eu vejo uma paisagem tão linda
sob um céu, pálido e frio
que conta uma mentira
me enche de tristeza
sua beleza é só um lembrete
do quão passageira é a vida
como a geada que cobre o chão
a fria morte consome minha alma
a tempestade que nunca passou
a brisa que uiva na mente
a eterna luta contra si mesmo
a chamada implacável da melancolia
solidão... uma busca sem fim
você, linda outono
envolva-me em seu manto
enche-me com sua melancolia
sob um céu, pálido e frio
deixe os ventos frios da noite devastarem
a manhã que se aproxima, uma esperança tão falsa
toda beleza se desvanece, chega ao fim
Composição: Mortuz Denatus, Tenebris, Livsnekaren