Klagosång
Den har rest i mången landskap och sänt folket här till ro
Hört när klockorna har klämtat för varje människas tro
Men sökes ej till sorger under skuggornas fasad
Då den bittra fasan färdas genom land och stad
Hör folkets tysta klagosång de sörjer utan tröst
Se dödens dimma lätta nu vindarna från öst
Där vindar sveper framåt blottas kroppar kall och stel
De stupade har nu börjat sin sista färd till riket Hel
Vildsint och från annan värld skördas offer som på rad
Ej skonar eller bryr sig om de svaga som där bad
Med kylig bris som rensar land från värmen i våra hem
Den kommer under fattig tid då hungern plågar lem
Canção de Lamento
Ela já viajou por muitas terras e trouxe o povo aqui pra descansar
Ouviu quando os sinos tocaram pela fé de cada um
Mas não se busca por tristezas sob a fachada das sombras
Pois a amarga fúria viaja por terra e cidade
Ouça o lamento silencioso do povo, eles choram sem consolo
Veja a névoa da morte agora se dissipar com os ventos do leste
Onde os ventos sopram pra frente, corpos frios e rígidos se expõem
Os caídos já começaram sua última jornada para o reino do Inferno
Feroz e de outro mundo, colhe as vítimas em fila
Não poupa nem se importa com os fracos que ali imploraram
Com a brisa gelada que limpa a terra do calor de nossos lares
Ela vem em tempos de miséria, quando a fome atormenta os membros