Hemfärd (Voyage Home)
Höstens första gryning stiger stilla, sprider sina
färger över frostig äng. Löv faller mot marken,
ett stormande hav av färger.
Ett bidande mörker, står åter vid årets port...Landet faller
mot en stilla dvala. Dunkla ter sig dagarna, under moln tyngda av
regn. Isig är Rimfaxes fradga
i arla timma.
Ropen från skogen kallar mig hem, till mina
fränder...till min säng. Hemåt, hemåt...viskar mitt inre
Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor
Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst
Till gölar och sjöar för mig så bekanta, där jag speglat mig, svalkat
mig under stjärnklara nätter
Hem, för att känna morgonbrisens kyla
på rådarnas berg...hem
Tankar vandrar över gammal mark. Ekon av det
gamla arvets hopp. Sluten av gudarnas tunga andedräkt
Askens blad viskar stilla, täljer om jorden och
världar nedan, om bergen och de som där råda
Viskar om det som är mitt hem
Dess rötter som sig svalka i underjordens kalla
strömmar. Täljer om visdom som dväljs och
urkraften som glöder däri.
Viskar om havet och bäckarna som där mynnar
Om skogen som ruvar dunkel och stilla
fylld av minnen och gamla sår
Seg och kraftfull, stolt och klok. Med roten i myllan
fylld av livets dryck
Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar
över myren. Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens
kant
Om skogens härskarinna den fagra som förvillar.
Detta kvinnliga väsen ljuvt doftande av löv
Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan,
om hemligheterna som djäljes där. Viskar nordanbäckens friska
vatten. Talar om Bifrost den slutliga vägen hem...
Stilla går solen ned i horisonten, de två världarna möts...
ett drömmens rike faller inpå.
från tjärnen stiger en dimma, lätt som älvors tårar.
vandrar ovan den svarta ytan.
Än en gång står jag här. På rådarnas berg.
Känner nattbrisens kyla. Månen sjunger sin full.
Hör mina fränder ropa. Välkomnar mig hem.
Aldrig mer lämnar jag detta. Detta eviga bo.
Viagem para Casa
A primeira luz da manhã de outono surge calma, espalha suas
cores sobre o campo gelado. Folhas caem no chão,
um mar tempestuoso de cores.
Uma escuridão que espera, está novamente à porta do ano... A terra cai
em um sono tranquilo. Os dias se tornam sombrios, sob nuvens pesadas de
chuva. Gelada é a espuma de Rimfaxe
na hora da aurora.
Os gritos da floresta me chamam para casa, para meus
parentes... para minha cama. Para casa, para casa... sussurra meu interior
Para os vales profundos e os fundos cheios de folhas.
Para as trilhas que sempre percorri, para os riachos que saciaram minha sede
Para os charcos e lagos tão familiares, onde me refleti, me refresquei
sob noites estreladas.
Para casa, para sentir o frio da brisa da manhã
nas montanhas dos deuses... para casa.
Pensamentos vagam sobre terras antigas. Ecos da
esperança do antigo legado. Fechado pelo pesado hálito dos deuses.
As folhas do freixo sussurram suavemente, talham sobre a terra e
mundos abaixo, sobre as montanhas e aqueles que lá governam.
Sussurram sobre o que é meu lar.
Suas raízes que se refrescam nas frias
correntes do submundo. Talham sobre a sabedoria que habita e
a força primordial que brilha nela.
Sussurram sobre o mar e os riachos que desaguam lá.
Sobre a floresta que abriga sombras e tranquilidade,
cheia de memórias e velhas feridas.
Lenta e poderosa, orgulhosa e sábia. Com a raiz na terra
cheia do néctar da vida.
Talham sobre os antigos povos, os belos que dançam
sobre o pântano. Sobre o rei da floresta que vigia
calmamente à beira do lago.
Sobre a rainha da floresta, a bela que encanta.
Esse ser feminino, suavemente perfumado de folhas.
Ela sussurra sobre o céu e as estrelas lá em cima,
sobre os segredos que se escondem lá. Sussurra as águas frescas do rio do norte.
Fala sobre Bifrost, o caminho final para casa...
Calmamente o sol se põe no horizonte, os dois mundos se encontram...
um reino dos sonhos se aproxima.
Do lago sobe uma névoa, leve como lágrimas de fadas.
vaga sobre a superfície negra.
Mais uma vez estou aqui. Nas montanhas dos deuses.
Sinto o frio da brisa noturna. A lua canta sua plenitude.
Ouço meus parentes chamando. Me recebem em casa.
Nunca mais deixarei isso. Este lar eterno.